RR Stävie Trail 6,5K 2018

Har ett litet mysigt traillopp runt hörnan som jag ser fram emot varje år. Det går ”i en skog du inte visste fanns” på kringelikrokiga, små kulliga stigar.

I år var arrangemanget större än någonsin, med fler anmälda och startande (runt 500?) men fortfarande ett litet och familjärt format, med god stämning i startområdet. Kanske lite mer trångt än vanligt.

Jag värmde upp en dryg kvart med 2-3 kilometers lugn löpning ner mot den isiga Löddeå.

Varvbanan var sig lik, med några små undantag:

  • Snöigt underlag – dock inte så fasligt halt. Eller var det mina dobbade skor som lurade mig?
  • Största backen, den kanske fem-sex meter höga Getabacken, var avstängd! Oklart varför. Halkrisk, på ett traillopp? (Edit: Backen var avstängd för att inte beröva barnen med en av få pulkatillfällen här nere i Skåne! En klart giltigt beslut.)
  • Stigen var välskyltad och ordentligt uppmärkt, mer än någonsin. Med snön borde också stigen bli extra lätt att följa spåren i, men märkningen är viktig på ett lopp som passerar en massa korsande småstigar.

På morgonen mådde jag sådär. En förkylning hade börjat härja med retningar i halsen, så jag ville inte trycka på för hårt. Samma visa varje år känns det som. Men stora hostattacker uteblev, både under och efter loppet. Kanske kommer fakturan imorgon istället, men det tar vi då. Nu några timmar efteråt är jag faktiskt rätt nöjd med min insats.

Det går bra nu!

Det blev inget PB, hamnade en sekund bakom, men det blev en bästa placering! Jag som är en midpacker i de flesta lopp jag ställer upp i är oerhört stolt att hamna topp-10.

Jag fick kanske en liten fördel av att vara strumpseedad. Stävie Trail skänker en viss summa till välgörande ändamål och i år gick det till Ronald McDonald Hus i Lund, ett specialsjukhus för barn. Även om jag anser att McDonald’s kör whitewashing är jag ändå glad att pengarna går till ett bra ändamål, och når fram till behövande.

Strumpseedningen innebär att mot en liten extra avgift (som går till barnsjukhuset) får ett par rödvitrandiga clownstrumpor, och får välja att starta i sin normalt seedade grupp – eller i allra först i strumpstarten, för de som köpt och har på sig dessa strumpor.

Strumpprat

I år upplevde jag det som en ganska liten strumpseedad grupp, att alla di snabbe var antingen i de vanliga startgrupperna, eller ställde upp på två varv (13K). Tror inte ens det gått en kilometer när jag plötsligt fann mig ensam i ledning. Jag kunde ta mitt eget tempo, men å andra sidan hade jag ingen rygg att jaga, så jag vet inte om det egentligen var en för- eller nackdel för sluttiden. En ovan situation för mig, men jag kan absolut vänja mig vid känslan.

Lyckades hålla mig längst fram och gå i mål först, trots att snabbare löpare från den förstaseedade startgruppen jagade med tre minuters jaktstart. Naturligtvis var jag inte snabbast, hade till slut 8:e bästa tid på 6,5:an, men att gå upp och ta täten och hålla sig där kändes mentalt väldigt bra. Efter de långa ultraloppen under höst och vinter har jag haft en ganska motig period, där all form och flyt har uteblivit. Gött att få en liten boost inför den gryende säsongen!

Väl i mål träffade jag på fler vänner & bekanta, bland annat Johans fru Anna och hennes väninna Helen. Ett riktigt radarpar med glada miner! Vi fick banankontakt med en gång.

Resultat

Detta var mitt fjärde Stävie Trail. Loppet har funnits i fem år och femåringarna plus vinnarna fick unika gröna lövformade 5-årsmedaljer. Jag är ingen medaljnisse, mina medaljer hamnar i en låda, men det är kul med ett minne. Ibland när min fru tjatar städar jag i de innersta skrymslena och kan minnas tillbaka på lopp och äventyr.

Min vana trogen glömde jag att stoppa klockan på mållinjen, så den visade 30:30. Racetimer publicerade först tiden 30:09, sedan 30:10, så det kanske stämde. Men många ifrågasatte då det diffade över 30 sekunder för dem. Senare på eftermiddagen korrigerades resultaten ned med just 30 sekunder. Sånt som gör resultaten lite tveksamma, men det bekommer mig inte. Tiden är svår att jämföra rättvist på ett traillopp från år till år, även om banan är sig lik. Väder, underlag och antalet deltagare på de smala stigarna är några av de externa faktorer som påverkar tidsresultatet.

2018 – 29:40, plats 8: Snö men hyfsat bra grepp. Lätt förkylning, så det fanns mer att hämta!

2017 – 29:39, plats 11: Inget minne, men det gick tydligen fort! Får snegla på min RR om vad som hände. Förmodligen var jag skadad men inte så farligt. (Edit: Jag var visst förkyld, så klart!)

2016 – 31:38, plats 15: Plantar Fasciit, inte så kul för det blev värre efter loppet.

2015 – 30:39, plats 10: Plantar Fasciit, ändå ganska kul, för jag var på bättringsvägen och loppet bekräftade det!

2014 – Ej anmäld, men var sugen.

DATA

Vad: Traillöpning 6,5K (varvbana)

Tid: 29:40

Plats: 8/114 herr (och 8/289 sammanlagt)

Väder: Ganska trevligt, en smula kylslaget men shortsen var på.

Antal mygg: 0

Antal höjdmeter: 38 enligt klockan, men det var nog några till. Klockan mäter inte precist vid småkullar. Dock ett par meter lägre än vanligt pga struken Getabacke.

Skor: IceBug Pytho 4 (dobbade)

Stävie Trail ingår i Gripenserien, ett gäng kortare traillopp i södra Skåne.

RR Hven Rundt

På äventyr runt Öresunds pärla

Terränglöpning i Skåne bjuder inte på berg, men många fina vyer och härliga stigar. Ön Ven, mitt i Öresund, är mest känt för cykelutflykter på sommaren. Den här dagen blev det traillöpning. Jag och Johan, min wingman, tog färjan över från Landskrona klockan 10:00. Det var en gråmulen lördagmorgon och regnet som smattrat mot fönstret vid frukosten började lägga sig. Vindbyarna lugnade sig också, så pass att det nästan var spegelblankt på sjön när vi ankom Bäckviken. Ven visar sig dock lika opålitlig som ett fjäll.

Ankommer Bäckviken

Men det tänkte vi inte på då. Jag och ett gäng turister från Kina tittade istället på de branta fallen som är så karaktäristiska för ön. Får erkänna att jag hade lite fjärilar i magen. Vi visste inte exakt hur långt det var runt ön, eller hur framkomlig terrängen var, så det var inte helt säkert att vi skulle hinna med färjan tillbaka – två timmar och tio minuter senare. 

Och vad skulle vi ta oss till om någon av oss råkade snubbla och skada sig? Insikten att vi var strax utanför komfortzonen kittlade.  Fortsätt läsa ”RR Hven Rundt”

RR Stävie Trail 2017

Stävie Trail 6,5K 

2017-03-05 Söndag

Min tredje start i Stävie Trail, ett fortfarande ganska litet lopp som växt sig större för varje år. Några fler Bajamajor, mer startande men samma sköna slinga inne i det där lilla skogssnåret mellan Löddeå, Stävie och Furulund.

Årets upplaga bjöd på enklare terräng än tidigare, något torrare och mer lättsprungen bana. Fast det gällde nog bara de som sprang först. Efterhand blev de leriga partierna lerigare, och regndropparna kom ju senare tiden led.

Foto: SportPictures

Resultatet blev bra: personbästa med drygt en minut, trots att en lättare förkylning fick mig att hålla igen. Sub-30 enligt Racetimer.se! Fast en del i tidsförbättringen berodde inte på min form, snarare att banan var mer lättsprungen än i fjol, mindre lera och bättre markerad.

11:e plats totalt, och stolt att jag drog första kvinna i mål. Hon hade min rygg nästan hela vägen, och vi kunde peppa varann att hålla tempot uppe. Alltid bra motivation i ett race, flås i nacken eller rygg att ta in på.

Men det blev lite för långt till nästa rygg framför mig. Den skymtade vid ett par få tillfällen. Hade jag gått ut lite hårdare vid starten hade jag kanske haft den, men det är en ren spekulation om vad som kunde hänt – tänk om. Fortsätt läsa ”RR Stävie Trail 2017”

RR Winter Cross Run 2016

Ett nytt litet terränglopp på en motorcrossbana på Österlen, mitt i vintern. Kan det vara något? Jomenvisst, hur kul som helst, och skitjobbigt! Pulsen låg någonstans kring 170-175, vilket är mycket för mig, men jag hade ändå krafter kvar mot slutet.

Översikt av Winter Cross Run på Svampabanan
Väl i mål tog jag ett par andetag och blev genast sugen på att ta det andra varvet, och det var tillåtet – fast utan tidtagning. Både latmasken och min rationella del av hjärnan stod Fortsätt läsa ”RR Winter Cross Run 2016”

RR Sandsjöbacka Trail 22K Vinter 2016

Så här glad när vi kom i mål. Kul runda, och fadäsen att jag glömde ta med byxor, tröja och mössa kan vi glömma nu.

Bra med lopp tidigt på året, det fick igång motivationen under surmulna novemberkvällar. Det var inte sträckan som utmanade, det var för mig ovana höjdmeter, temperatur och underlag.

Backarna var dock lite av en besvikelse, jag hade tagit med stavarna för att hårdköra i vad som på höjdkurvan såg ut som härliga stigningar – men icke. På en backe kändes stavarna rätt, på några gav de måhända lite extra stabilitet, men det fanns ingen bra anledning att ta med stavarna bara – på det här loppet. Dagen efter hade jag Fortsätt läsa ”RR Sandsjöbacka Trail 22K Vinter 2016”