Plötsligt kommer inspirationen

Efter ett skrivuppehåll på tre månader hittade plötsligt inspirationen tillbaka. Jag är väldigt nöjd och känner mig sugen på att skriva mest hela tiden, även om det inte blir så.

Det hela började med att jag kikade närmare på open source manusskrivarprogrammet Trelby. Kort därefter kom Greyfirst, bolaget bakom Celtx, ut med en uppdatering från v2.9.1 till 2.9.5. Celtx är det program som jag och min vän, tillika skrivarkompanjon, använt oss av när vi samarabetade kring filmskriptet till ”The Day Before The Dead”.

Vi hade avslutat en större revision av skriptet och avvaktade feedback från en producent, som naturligtvis inte kommer på momangen. Under tiden putsade jag på nya och gamla idéer, som ”The Hitman Chronicles”. Men sen kom juletid. Sen kom en sjukdomstid med barnsjukdomar följt av familjeinfluensa och så kryddat med en period med mer jobb. Det var öken med skrivandet…

Och så plötsligt kommer inspirationen!

På några få timmar kommer det ut 10-tals högoktaniga skriptsidor, sånt som kan ta ett par dagar när det är motigt. Min partner kom med några kommentarer och idéer till TDBTD som jag tyckte var bra, det sporrade. Och när jag inte skriver bubblar det med idéer i huvudet som jag är seriöst orolig för att jag inte hinner med att få ner!

I’m in the zone!

Men lika fort som man hamnar i skrivzonen, lika fort kan man hamna utanför igen. Då är de där många idéerna man hade under sin kreativa tid riktigt bra att ha till hands. När jag inte har motivation att skriva något nytt så känns det som tur är fortfarande okej att putsa på befintlig text. Små förbättringar här och var i språkets uttryck, i skriptformatteringen – och förstås i en så världslig sak som rättstavning.

Men sånt gör jag numer mest under de (just nu få) tillfällen när jag prokrastinerar över ett skript.

Efter man har skrivit ett fullt skript vet man att motivation och inspiration inte nödvändigtvis kommer hand i hand. För min del kan det komma perioder när jag har motivation att skriva, så pass att jag kan tvinga mig själv ta mig från A till B i den outline jag har som guide till berättelsen. Det som hamnar på pappret då brukar inte kännas bra, inte proffsigt – inte särskilt smart – men det gör sitt för att man ska komma i mål till slut. Man kan ju alltid gå tillbaka och skriva om det man inte är nöjd med, det viktiga är att skriptet kommer i mål. Sen kan man alltid slipa på det i revision efter revision.

Måtte inspirationen hålla i sig ett bra tag nu. Jag vill gärna färdigställa första utkastet av ”The Hitman Chronicles” innan sommaren.

Yay! Utkastet till skriptet är klart!

Under några veckors tid har jag skrivit på ett filmmanus, och nu är det klart!

Eller nja, det första utkastet är klart. Det återstår finputsning av varje scen. Och kanske med grovhandskar på.

En dag skulle den kunna filmatiseras, det är ju varje skärmskrivares dröm. Fast jag räknar inte med det. Istället glädjer jag mig åt att faktiskt ha tagit mig igenom och skrivit ett komplett skript, just nu 102 sidor långt! (Hollywoodstandard ligger mellan 90-120 sidor)

Jag slipar på min logline, som inte är riktigt vass än, och jag väntar på feedback från ett par vänner som jag hoppas har tid och lust att ge manuset kritik.

Har haft stor nytta av ett par böcker; Blake Snyders Save The Cat!-trilogy, Syd Fields Screenplay: The Foundations of Screenwriting samt Christopher Rileys The Hollywood Standard: The Complete and Authoritative Guide to Script Format and Style. De slukades från pärm till pärm, och det mesta som blivit rätt i mitt skript tackar jag dessa böcker för.

Nu återstår bara att ta in och smälta den feedback jag suktar efter. Kan det bli tillräcklig bra för att skicka vidare ”på riktigt”, eller blir jag sågad längs fotknölarna? Vi lämnar detta inlägg med denna oerhörda cliffhanger…