Bluecat screenplay competition – en filmmanustävling

Har precis skickat in ett långfilmsmanus till en tävling som heter Bluecat Screenplay Competition. Den avser filmmanus på engelska, och jag fick nys om det på Celtx.com forum.

Bluecat Screenplay competitionDet kostade 55 dollar (cirka 407 kronor med dagens kurs) att anmäla sig och för det får man chansen att vinna USD 10’000! Nja, inte för att jag tror vi (jag och min skrivarkollega) har skuggan av en chans, men hur det än blir med eventuella priser och utmärkelser hoppas jag mest på de två skriftliga omdömen som ingår i anmälningsavgiften. De exempel som finns på deras hemsida är inte särskilt uttömmande, knappt en A4, men jag hoppas de blir ärliga och konstruktiva. Och proffsiga. Och inspirerande.

På alla forum och i diverse böcker har jag bara läst om varningar om manustävlingar som man måste betala för. Jag hoppas få anledning att återkomma i frågan om hur jag upplevde tävlingen och om det var värt pengarna. Eftersom jag anmälde vårt manus tidigt (tävlingen är för år 2013) har de lovat att skicka tillbaka de skrifliga omdömena redan den 25 juni!

Det har varit ganska svårt att få tag i folk som kan läsa och ge kritik på filmmanus. Visst har jag vänner som ställt upp, men få är bevandrade i hur manus är strukturerade och formaterade. Och på filmforum lägger jag ogärna upp kompletta långfilmsmanus, men utdrag och upp till Novellfilm känns OK.

I ljuset av det känns 400 spänn som en överkomlig summa för en proffsig genomläsning. Låt oss hoppas att den är det också.

Plötsligt kommer inspirationen

Efter ett skrivuppehåll på tre månader hittade plötsligt inspirationen tillbaka. Jag är väldigt nöjd och känner mig sugen på att skriva mest hela tiden, även om det inte blir så.

Det hela började med att jag kikade närmare på open source manusskrivarprogrammet Trelby. Kort därefter kom Greyfirst, bolaget bakom Celtx, ut med en uppdatering från v2.9.1 till 2.9.5. Celtx är det program som jag och min vän, tillika skrivarkompanjon, använt oss av när vi samarabetade kring filmskriptet till ”The Day Before The Dead”.

Vi hade avslutat en större revision av skriptet och avvaktade feedback från en producent, som naturligtvis inte kommer på momangen. Under tiden putsade jag på nya och gamla idéer, som ”The Hitman Chronicles”. Men sen kom juletid. Sen kom en sjukdomstid med barnsjukdomar följt av familjeinfluensa och så kryddat med en period med mer jobb. Det var öken med skrivandet…

Och så plötsligt kommer inspirationen!

På några få timmar kommer det ut 10-tals högoktaniga skriptsidor, sånt som kan ta ett par dagar när det är motigt. Min partner kom med några kommentarer och idéer till TDBTD som jag tyckte var bra, det sporrade. Och när jag inte skriver bubblar det med idéer i huvudet som jag är seriöst orolig för att jag inte hinner med att få ner!

I’m in the zone!

Men lika fort som man hamnar i skrivzonen, lika fort kan man hamna utanför igen. Då är de där många idéerna man hade under sin kreativa tid riktigt bra att ha till hands. När jag inte har motivation att skriva något nytt så känns det som tur är fortfarande okej att putsa på befintlig text. Små förbättringar här och var i språkets uttryck, i skriptformatteringen – och förstås i en så världslig sak som rättstavning.

Men sånt gör jag numer mest under de (just nu få) tillfällen när jag prokrastinerar över ett skript.

Efter man har skrivit ett fullt skript vet man att motivation och inspiration inte nödvändigtvis kommer hand i hand. För min del kan det komma perioder när jag har motivation att skriva, så pass att jag kan tvinga mig själv ta mig från A till B i den outline jag har som guide till berättelsen. Det som hamnar på pappret då brukar inte kännas bra, inte proffsigt – inte särskilt smart – men det gör sitt för att man ska komma i mål till slut. Man kan ju alltid gå tillbaka och skriva om det man inte är nöjd med, det viktiga är att skriptet kommer i mål. Sen kan man alltid slipa på det i revision efter revision.

Måtte inspirationen hålla i sig ett bra tag nu. Jag vill gärna färdigställa första utkastet av ”The Hitman Chronicles” innan sommaren.

SPMD – ScreenPlay MarkDown

Stu at Prolost.com posted a proposal for SPMD, a lightweight markup language for the classic screenplay format, inspired by Markdown.

The purpose of SPMD is to enable writers to focus on the writing, rather than fiddling with buttons and extra keyboard shortcuts to format the sluglines, characters, dialogue, transitions etc. I know it’s easy to just do e.g. Ctrl/Cmd-1 to format a line into a Slugline in Celtx, but that’s still an extra effort and definitely something that takes focus from the writing, even though it might seem trivial.

Instead, SPMD relies on a few basic rules, for instance:

A Scene Heading, or “slugline,” is any line that has a blank line following it, and either begins with INT or EXT, or has two empty lines preceding it. A Scene Heading always has at least one blank line preceding it.

A typical  slugline like this would become correctly formatted:
EXT. HOSPITAL - DAY
But it could also be written without caps, as stated:

1. Scene Heading Prefixes

Case insensitive.

  • INT.{space}
  • EXT.{space}
  • INT./EXT.{space}
  • INT/EXT.{space}
  • INT{space}
  • EXT{space}
  • INT/EXT{space}
  • I/E{space}

The rests of the SPMD format, it’s RfC if you will, is outlined here: http://prolost.com/storage/downloads/spmd/SPMD_proposal.html. It’s highly effective for those who decide to master it, and has great potential to become an efficient writing tool!

Once done writing – and that includes a wide margin of procrastination regardless of writing-application – an SPMD-supported application can pick up the text file and convert it straight to a properly formatted screenplay, to a PDF document for instance. Screenplain is one of those. This is an open source python application written by Marting Vilcans. He has also posted a basic (and free!) cloud version of Screenplain, e.g. and online SPMD file formatter, using Google’s App Engine, here: https://screenplain.appspot.com/.

The advantage is clear; any text file editor will do, on any device. Very portable. Very easy. Envision using a combination of your iPad/iDevice, PC, Mac, Windows, Linux, Android, GoogleDocs, MS Word*, *nix, emacs, Apple Pages*, LibreOffice*, nano, vi — whatever and wherever! Put your file in an online share, like Dropbox, or check it in on Github, a Subversion repo, use a private Pastebin or a Wiki or whatever you like!

So everybody doesn’t have all those options, apart from us geeks, but anyone who partners up with another writer (or writers), or have that idea when they don’t have anything to scribble on…

Yup, you got it. Enter SPMD!

As of right now the only commercial screenplay application I’ve found supporting SPMD is Fade In (FI), but I hope the other ones including Celtx will catch up soon. It should be trivial to add SPMD as an import option, but the ultimate goal would be to have SPDM as the on-the-fly WYSIWYG editor view. Note that both Celtx and Final Draft already does a decent job of tidying up an SPMD-formatted text file, but it still requires manual clean-up.

 

* NB: Provided you save the file as a plain text file, not as .doc, .rtf etc.

 

Screenwriting.io

Screewriting.io logotype

Screewriting.io logotypeSäg hej till den nya sajten Screenwriting.io, som påannonserades publikt idag av screenwritergurun John August. Han står bakom denna oas på Internet som ska svara på de enkla, fundamentala frågorna om manusskrivande för film och TV.

I dagsläget är det en beta, vilket betyder att sajtens struktur och funktioner inte är helt klara. Det saknas en hel del material också, eller så beror det kanske på att sökfunktionen inte är helt klar än. Jag sökte till exempel på SERIES OF SHOTS och det gav inga klockrena träffar, trots att en av de mest klassiska nybörjarfrågorna handlar om när man ska använda ett montage istället för series of shots – och vice versa.

Men detta till trots, den här sajten kommer tveklöst bli the place för nybörjare, men även för luttrade skribenter som vill fräscha upp sina gamla kunskaper. På sin blogg skriver John att den kommer fokusera mer på de komplexa frågorna som inte har lika givna svar som en formatfråga oftast har.

När jag ändå håller på att bedyra John Augusts storhet kan jag även passa på att rekommendera hans podcast, som han gör tillsammans med sin kollega Craig Mazin. Finns i iTunes, och nedladdningsbart direkt från JohnAugust.com.

Om John läser det här, och lyckas översätta till engelska; Tack! Du har hjälpt mig så många gånger genom att lära ut via tydliga exempel! Scriptwriting.io gör att kommande adepter kommer lära sig ännu snabbare. Rekommenderas å det grövsta.

Whoa! Next draft requires a 60 percent rewrite…

After a couple of hours playing around with the index cards, discussing the in’s and out’s of the story, me and my friend decided upon a new structure. This tosses around quite a few scenes, omits equally many and keeps a few -mostly in Act 1- intact. We used Blake Snyder’s 15 point Beat Sheet (BS2) to support the new structure.

While it didn’t feel just perfect, it did give us a sense of satisfaction. So all we have to do now is rewrite about 60 percent of the script: I compared the number of pages once the omitted scenes were out, and we went from 106 down to 43.

But if we both do an average of 3 pages each day (6 per day in total), we’ll be done in say, two weeks! We’d have work late night hours and weekends, since we both have normal day-jobs to attend. Let’s see if this turns out to be a happy flow calculation. I’m guessing: yes.

The Day Before The Dead

My journey to Hollywood has taken a small step. I’ve made a screenplay for full feature with the title The Day Before The Dead. Yes, it’s a zombie-flick. Here’s a small excerpt:
[scrippet]INT. CRANE CABIN – EVENING
What a nice view on the chaos below! A crane operator has left two Wunderbaums suspended in the ceiling over the window.

Just like a concerto pianist preparing to strike the keys, Jenna holds her hands up over the numerous levers and buttons.

JENNA
(convincing herself)
Right. How hard can this be?[/scrippet]
So what’s it about? I’m still trying to make a really good logline, but here goes:

A recently divorced man wants to reconcile with his family, but they get torn apart by violent soldiers; the man sets off to reunite, but gets caught between a zealous, manhunting officer and a shitload of zombies!

Think Die Hard meets, uhm, Zombieland, with some traces of The Crazies? Whatever. The first draft is done, now I’m reworking it with a friend to make it as ”produceable” as possible.

Oh, Word of the Day: onomatopoeia, a word that imitates the sound it represents. KA-POW!