JaktPlay

Svenska Jägareförbundet har lanserat en sida sin heter JaktPlay, där man kan kika på jaktfilmer och videoklipp. En slags JaktTube, om man vill, med både professionella produktioner såväl som uppladdade av kreti och pleti; gjorda med mycket hjärta (men kanske inte alltid lika fina) av jägare från hela landet.

JaktPlay

http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/jaktplay/

De har begränsningar på vilka codecs och containers som accepteras, liksom filnamn. Onödiga begränsningar IMHO. Så pass lurigt att de har speciell sida om detta:

http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/JaktPlay/Formatspecifikation/

Jag undrar vad de kör för plattform? Ett litet kik i htmlkoden indikerar att det är Qbrick:

<script type="text/javascript" src="http://qstream-down.qbrick.com/40050/swfobject.js"></script>

Jodå, det är något i stil med detta: http://www.qbrick.com/services/WebTVProfessional.aspx – inte särskilt bra betyg för ett svenskt företag (Qbrick) att inte ens stödja åäö i filnamnet:

Använd inte följade tecken i filnamnet:
å, ä, ö, mellanslag, / \ : * ? ” < >& | +

Mer från JaktPlays introduktion:

Din film bör vara högst ett par minuter lång, men klipp den gärna kortare än så. Filmer som är längre än tio minuter publiceras inte. Samtliga filmer som laddas upp måste godkännas av sidans administratörer innan de publiceras.

Som besökare på sidan kan du, förutom att titta på ett stort antal jaktfilmer, också sätta betyg på filmerna och dela dem på Facebook eller Twitter.

Så, ehem, vad får vi ut av detta som man inte redan har på YouTube, med sina otaliga jaktfilmer – dessutom utan begränsningar? Jovisst finns det mycket skit på YouTube, men där finns också mycket kvalitetsfilm – långt mycket mer än vad som just nu finns på JaktPlay. Kanske kan sajten växa till sig, eftersom den är nischad, men de (Svenska Jägareförbundet) bör då jobba på sina villkor och användarvänligheten. Kanske borde de valt en annan plattform än Qbricks, Kaltura.org – till exempel.

Vildsvinsjakt längs E22:an

Förra helgen hade jag förmånen att komma ut på en större samling utanför Rockneby, strax norr om Kalmar. Det snackades om ett 60-tal jägare och en 5-6 hundar. Av döma av tjattret på 155:an var det sannolikt så, men jag vet inte riktigt då vi aldrig samlades – alla satt utspridda på 3 större intilliggande områden medan hundarna gjorde sitt jobb.

Stor uppslutning från vårt eget lilla lag, utom P-O som var okry.

Hundarna släpptes ut prick 08:00. Eftersom vi inte var på egna marker hade jag fullt upp med att orientera mig och vänja mig vid det tilldelade pass 3 när första skottet small, cirka 20 över åtta. En ensam galt.

En dryg timme senare fälldes ytterligare en, denna gång en kulting. Fram tills dess verkade dagen bli riktigt lyckosam! Det kom fram ett rådjur, såg ut som en stor ensam get (jag blev osäker, det är hornfällning i november), som sedan de två hundarna på ”vår” mark spårade. Inte så lyckat för Jocke, vars hund Tjifen hängde på en bra bit.

Det blev inte bättre av att höra på radion om nästa gris som lades ner, någon gång efter kl. 10. Det var en sugga som hade kultingar. Så vi spenderade lunchen med att stå på pass nära såten. Hundarna var nu rejält trötta. Vi såg två kultingar som kom ut på olika håll, men de var utom skotthåll och väldigt små (och snabba). Sådana tillfällen känns jakten inte bra.

Såten låg för övrigt på en smal remsa mellan motorvägen och järnvägen. Det var nog mindre än 200 meter mellan. Jag visste inte om det fanns viltstängsel eller bra kulfång, men jag satt i ett torn så vinkeln blev bra.

Fick ingen gris själv, men jag fick bilder på tre fina torn, som jag hoppas bli användbara till mitt bokprojekt Svenska Jakttorn.

Vädret var bra, molnigt men torrt och inte överdrivet blåsigt. Ovanligt varmt för årstiden; 19 november och hela 11 grader!

Roe deer buck hunting in Småland and Öland 2011

Yesterday was the seasonal buck hunting premiere in Sweden; always August 16th at sunrise.

Bockjakt 2011
Bockjakt

I always get surprised at the length of the day. Although it is almost two months past the solstice, it feels like the longest day of the whole year. Why? We get up at about 4:30 AM to put ourselves in position, then the hunt is over one hour after the sun sets, which is around 9:30 PM. Then we eat, drink and talk about the day!

This time was no exception, and on this particular night I went to bed at 01:00 AM, so it feels like two days have passed, and it nearly has.

The previous night I setup a tent with one of my friends. We build a cosy fire, had a couple of beers and talked about this and that for some hours before bedtime. It was a bit warm, around 18-20 degrees C, so I used the sleeping bag as a blanket rather than sweating inside it. We had placed a candle light an hour before bedtime to kill off the moist – it made it pleasant although still quite warm for my taste.

Myggmedel
Det hjälper, ibland.

Oh, come morning and what a tremendous day! Really good weather; just a bit of dew to make the terrain so easy to move silent on, and not too hot nor too cold (around 16-18 C), no rain, not so windy – just perfect for hunting!

In total I saw 12 roe deers on my two posts, not counting any of the numerous seen from the car during logistics. Only two of the twelve were bucks and the rest females, fawns and kids. The first one in the morning was over at the mainland,  a rather thin fawn. The rest was all seen up at Northern Öland; Roe Deer Paradise.

There, the bucks were barking like mad. I have yet to master calling their attention, so I mostly stay very still and quiet. It’s a very liberating experience, specially when you have their company. Sneaking up to my post for the second time (I’ll get back to that detail), I spotted a small buck in one of the meadows – football field-sized – where I had a really good shot at it. But decided to let it go, it was too small although it’s horns were pretty decent for two spikes. The other buck was simply to far away, but it looked like a set of 4-6 spike antlers.

Northern Öland hosts a great number of roe deer for such a small area. I had the pleasure to be accompanied by females with 2 to 3 kids most of the time. They took their time to eat and hang around. Going home an hour after sunset I sneaked quietly, a little too quiet as I had a stag barking just a few meters behind; I almost shit my pants in the dark! It certainly got the adrenaline going again and was a nice finale.

Oh, I forgot to bring my rifle bolt the first time we went out. Had to go back to my friends’ house and fetch it. Mental note to self: I will NEVER forget it again!

I will probably write more details later on, but right now I really, really should catch some sleep! This is certainly not going to be the longest night of the year.

Bockjakten 2010

Utsikt från södra passet på hygget

Min magkänsla hade tyvärr rätt, jag var på väg att bli dunderförkyld när jag gav mig av hemifrån mot jaktmarkerna, och mycket riktigt blev det så. Men det hann också bli två intensiva dygn innan dess!

Tält, presenning och brasa
Tält, presenning och brasa

På söndagen den 15:e satte jag och en vän upp tält eftersom vi inte kunde använda den husvagn vi brukar göra. Väderprognoserna siade om åska och regn så vi hade köpt en extra presenning att spänna över. Man kan inte påstå att vi satte upp det snyggt, men det dög för att sova. Under presenningen var det så pass högt i tak att vi kunde grilla och och käka utan problem. Det blev en rad jakthistorier och några utsökta australienska korvar och annat onödigt gott. En jaktkamrat som bor i närheten svängde förbi en stund för att tjôta också.

När jag så fick för mig att börja krypa till kojs gjorde jag ett episkt misstag. I min renlighetsiver tog jag upp fel dunk; spolarvätskan istället för vattendunken i bagageutrymmet på bilen. Lyckligtvis skulle jag bara spola munnen och inte dricka, för då hade det kunnat gå riktigt illa. Nu blev det bara ’starkt’ och förmodligen riktigt rent i munhållan. Så rent att jag med gott samvete kunde ta grova ord i mun över min dumdristighet. Nej, det var knappast ett nykterhetsrelaterat problem som du kanske tror. Samma magkänsla som förutspått förkylningen hade också gnagt om att jag kanske inte skulle packa en dunk med vatten precis bredvid en liknande dunk spolarvätska. Det börjar bli dags att gå på mer känsla.

Väderleksprognoserna* kom på skam och det strilade ner någon enstaka millimeter regn, fast det blåste desto mer, kanske 6-7 m/sek. Direkt när vi kom på plats såg min vän en get med kid, men de gick in i skogen strax därpå. Därefter såg ingen av oss något. Jag fick kämpa mot sömnen efter de usla få timmarna i tältet, förkylningen gjorde sig påmind.

Till nästa gång ska vi ta med kuddar och brassestolar. Träsmaken efter ryggsäckarna med de minimala fällstolarna blev påtaglig, särskilt efter ett par timmar på pass i ett torn. Ja det blev torn för Tor hade tagit en annan väg, annars hade det känts vanskligt att sitta mitt på ett hygge, i ett torn, med en utmärkt åskkäpp av stål i handen. Kudden hade behövts av rena bekvämlighetsskäl. Kanske hade det gett mig en timmes extra sömn med.

Det var ganska varmt, kanske runt 18-20 grader. Som tur var blåste det en del så jag kände mig OK. Blåsten tog också med sig mygg och flugor så det blev snudd på behagligt. Jag hoppas på en ruskigare älgjakt.

”Det börjar bli dags att gå på mer känsla.”

Kvällspasset smög jag på strax efter klockan 17. En annan jaktkamrat satt i tornet där jag var på morgonen. Ett smaldjur hade passerat mellan oss men annars var det åter väldigt lugnt. Samtidigt läste jag SMS-rapporter från N:a Öland där de till slut sett 18 olika bockar på ett par olika ställen under dagen. De hade bara skjutit en, för de andra var inte tillräckligt stora. Deras definition av stor är guldbock, helst en bit över kvalgränsen. Rena safarituren, vilka skiljda världar. Tänk att få skåda så mycket djur!

Utsikt från södra passet på hygget
Utsikt från södra passet på hygget

På passet hinner man fundera en hel del. Tankarna tillåts göra lite som de vill, men hela tiden återvänder man till att spana som en hök och reagera på minsta ljud som inte tillhör bakgrundsbruset av löv och grenar i träden. Däremellan kan det vara helt tomt, eller lösryckta tankar om jobb, familj, framtid eller i princip vad som helst: ”hmm, det var länge sedan jag käkade en honungsmacka”, ”hmm, hur skulle världen se ut om en världsreligion tog över alla människors tro?”. Det är helt fantastiskt att kunna unna sig en så befriande aktivitet, hade gärna gjort det oftare än de få gånger om året som jag får tillfälle.

Hårkors
Ljus i sikte

I början av passet brukar jag spana mycket med kikaren för att lära känna terrängen så bra som möjligt. När det börja skumma vid 20:00-tiden och framåt vill man inte vara osäker på vad som är en sten, ett buskage eller ett potentiellt rådjur. Det är spännande att svepa sakta längs med skogsbrynet, för plötsligt kan man få syn på något.

Inför årets jakt köpte jag mig en ny kikare. Den gamla saknade en ögonmussla och förstorade inte särskilt mycket. Tacksam att packa ner var väl det enda positiva med den. På MediaMarkt fingrade jag på en Pentax för drygt 5’000 SEK och den var förstås otroligt bra, men en sån fin kikare får vänta ett tag tills budgeten blir mindre stram. Det slutade med en gulsvart marinkikare från Jula som tydligen ska vara vattentät. Kändes helt OK, särskilt för priset på cirka 500 SEK.

Svamp och bär fick jag inte tillfälle till att leta efter i år. En snabb anblick sa mig att det fanns hyggligt med svamp, trots den varma sommaren. Läste om ett tips på en sida där man kan få en prognos om lingon, blåbär och annat: blommar.nu

Enligt SvampGuiden-appen på min iPhone såg jag bland annat pepparriska, men jag är knappast insatt. Borde lära mig mer om det där, en outnyttjad resurs. Smörstekta kantareller är inte de enda svamparna som kan smaka gott.

Vi klev av kvällspasset vid 20:15. Det var mulet och skumt så det kändes alldeles lagom. När jag lagt in ryggsäcken och bössan i bilen upptäckte jag att bilnycklarna var puts väck.

Toyota Prius nyckel
Lost+Found

Snabbt gick jag igenom samtliga fickor och utrymmen där de tänktes kunna vara, men till ingen nytta. Jag tog en ficklampa och började sakta traska mot tornet, ca 60-70 meter över ett kalhygge fullt av småbuskar, torra pinnar och sten. Eftersom vi inte har en särskild stig att gå på kunde de ligga på ett ganska stort område, om jag inte hade turen att träffa på dom i tornet. Men jag hann bara gå med vemodiga steg drygt halvvägs när nycklarna uppenbarade sig framför mina kängor! Jag körde och köpte två trisslotter men turen var uppenbarligen helt förbrukad för den här gången.

Lycklig över att ha undvikit en riktig surdeg beslöt jag mig för att riva tält och presenning. Det vankades än mer regn dagen därpå och nu började förkylningen dessutom ta ut sin rätt. Jag var seg som sirap och talade med nykter whiskyröst. På de dryga 10 minuter som det tog att riva allt hann jag få minst 10 myggbett, bara på fötterna av alla ställen. Jag som varit förskonad nästan ett helt dygn i streck. Årets bockjakt var över för min del, men jaktsäsongen har bara börjat!

* Klart.se, Yr.no, SMHI.se, AccuWeather med flera