Där kom den, inspirationen

Har börjat skriva igen. Några scener i veckan känns som en helt ok ambitionsnivå. Passar på att testa WP Fountain, en fork från John Augusts WP Scrippets-plugin.

Här ett smakprov från en relativt ny manusidé med projektnamnen STORSKOGEN, ÖVERLEVARNA och THE SURVIVORS.

[scrippet]EXT. STORSKOGEN – BLAND TRÄDKOJORNA – DAG

Svag bris susar i grenar och löv. Morgonsolen bryter genom dagg på ett rephandräcke.

En fågel kvittrar vackert.

Det KNAKAR från REPEN vid en plattform, det rycker till vid repstegens infästning, som om det vore napp i ett metspö.

FÖNSTER PÅ TRÄDKOJA ÖPPNAS

Mamman hänger ut ett lakan och skakar det. Hon vrider på huvudet och lägger märke till något på marken.

INNE I KOJAN

MAMMA
Lillprinsen, glömde du dra upp repstegen igen?

Pojken sitter vid ett matbord med täcket om sig och pillar i en skål rykande het gröt. Han svarar inte.

PÅ MARKEN VID REPSTEGENS ÄNDE – EN INTRASSLAD ZOMBIE

som fastkilad med huvud och arm i ett repsteg sakta rör sig fram och tillbaka.

POJKEN
Kan jag få rensa stegen?

MAMMA
Nej vi låter de andra göra det, gulle, det är på tok för farligt för dig!

PÅ ZOMBIEN

när den ramlar, tar sig upp, och förgäves går vidare.

POJKEN (O.S.)
Men mamma, sluta! Jag får aldrig lov att göra nått!
[/scrippet]

På det stora hela är WP Fountain OK, även om jag inte är helt nöjd. Den tar inte tabbar, känner inte igen SHOTS som börjar på punkt och respekterar inte två mellanslag mellan actions. Har inte testat mer än detta, men för smakprov som här ovan funkar det bra! För er som redan använder WP Scrippets och vill testa WP Fountain – glöm inte att avaktivera WP Scrippets först.

Writing in Fountain

You might have heard about it, the easy yet elegant screenwriting text format called Fountain.

For those not in the know, Fountain is simplistic mark-up language, somewhat related to the WikiText-style used when editing pages on Wikipedia. I’ve covered it previously when it was called SPMD and later changed it’s name.

Fountain is not a complicated programming language or a cumbersome mark-up like HTML – it is designed to be out of the  way and let the writer put the text down in a flow. It’s awesome: you can edit and develop your screenplays from ANY device, on ANY platform, as long as it can handle plain-text files! I have yet to see a user interface that doesn’t, regardless if it is a computer, smartphone, tablet or whatever.

Imagine yourself just pouring out your words in any old text-editor, like Notepad++, vi, TextEdit etc. in a manner that has a very basic resemblance to a real screenplay —

INT. SOME HOUSE - DAY
White fluffy clouds outside the windows. The sound of 
the KETTLE WHISTLE says it's time for tea.

			DANIEL (O.S.)
	Where's the milk, honey?

The above was made in Notepad++. I wrote the capitals out, I added a few tabs before the character and dialog, and with some imagination it almost reads like a properly formatted screenplay already. It was very easy to write, and Fountain can handle it.

But some writers don’t need to ”see” the formatting, or have the possibility to hit the Tab-key from any device. At least not without first getting into a complex fingerspitzenwaltz.

It doesn’t matter. Fountain reads it fine anyway. You can do it like this too, like it would be written on my iPhone without clunky efforts of capitalization:

Int. Some house - day
White fluffy clouds outside the windows. The sound of 
the kettle whistle says it's time for tea.

DANIEL (O.S.)
Where's the milk, honey?

Watch out for Auto-correct, though.

Notice that ugly slug? Fountain understands you. But you do need to distinguish between a character and the slug, e.g. A Character element is any line entirely in uppercase, with one empty line before it and without an empty line after it.

Fountain’s syntax is not complicated and you don’t need the reference around that long before you ”get it”. Because it really is that simple. As expected, when converted from Fountain to the Hollywood standard format, it turns out just as it should:

[scrippet]

INT. SOME HOUSE – DAY
White fluffy clouds outside the windows. The sound of the KETTLE WHISTLE says it’s time for tea.

DANIEL (O.S.)
Where’s the milk, honey?
[/scrippet]

Because that is Fountain’s job. If you follow it, it takes you to Hollywood.

Wait, Fountain is already in Hollywood? Do I take it north or south or what?


Show bigger map

Every day use

As much as I have come to love Fountain, there exists some quirks that should be noted.

Writing a set of pages, I find myself unaware of how long my action lines really are. After while I do get a sense, but unless I use a very specific text editor, with a fixed width and font subject to screenwriting standards, I need to check in and convert the document every every now and then for trimming.

Those sentences that are simply too long, or just that few syllables too much to be broken into a new line. It could be like this in your text editor (go on, it doesn’t scroll long!):

.INT. MEETING ROOM - DAY
A man stands at a trolley with coffee. This is PROFESSOR LUNDMAN (60), an authoritarian academic in charge of Jason’s investigation. His black shoes does not match his brown suit, though the red bow tie is really what stands out.

When formatted from Fountain to screenplay it becomes:
[scrippet]

INT. MEETING ROOM – DAY
A man stands at a trolley with coffee. This is PROFESSOR LUNDMAN (60), an authoritarian academic in charge of Jason’s investigation. His black shoes does not match his brown suit, though the red bow tie is really what stands out.
[/scrippet]

That’s way too long. Perhaps one of those things one can get used to by practicing much, but if I see such a block of text formatted in a screenplay application my brain immediately wants to correct it!

[scrippet]

INT. MEETING ROOM – DAY
A man pours himself coffee. This is PROFESSOR LUNDMAN (60), an authoritarian academic in charge of Jason’s investigation. Fashion is not his thing, though the bow tie makes a statement.
[/scrippet]

There, I fixed it. Well, at least it got down to four rows.

Perhaps it’s just me, but eventually, a lot of time is spent on trimming and re-writing rather than keeping steady on the story. This is moot to the idea of writing in any text-editor on any device, but as long as these notes are made on-the-fly, there’s no reason to be scared off. That trimming would have been done anyway, just more effective.

Also, if one chooses to use a dedicated Fountain-supported editor, like John August’s Highland, the formatting is shown side-by-side almost as we type. But Highland only exist on the Mac. If one does not usually work on a Mac, it becomes cumbersome, at least until a similar piece of software is released on Windows and Linux. I hope that day is getting closer.

A request to screenplay application developers

First, have your software support importing Fountain spec’d text files. Then, include an optional ”I’m feeling lucky”-function, one that tries to correct uppercase on the first letter in a sentence coming on a new line. Writing in a flow on e.g. a phone doesn’t always autocorrect that first letter.

It would also be get lucky and fix characters like ”DANIEL (V.o.)” or ”DANIEL (vo)” to output the proper ”DANIEL (V.O.)”. (You noticed the case insensitivity, right?)

As it stands, I think Fountain is great when developing ideas and starting off on scenes. So far I’ve written about 30 pages in Fountain for a short novella screenplay and about the same on a draft feature.

My senses already tell me that there would be a lot of work of trimming and re-writing if I had continued to a full feature length around 110 pages. As an experiment I dare not import that feature project, aka ”The Heist Movie”, into i.e. Celtx, Trelby or other screenplay applications until I have made it through the first draft!

Once I format that screenplay feature in Fountain format to proper standards through e.g. Screenplain.com or imported to Celtx from .txt (with manual labor added), I don’t feel the urge to go back to that Fountain text file again. It has served its purpose already, even though the screenplay draft is still not complete.

But I am positive I’ve found a great way to start off! Soon I will ”get it” and get used to it ever more.

SPMD blir Fountain

Filmmanuskriptformatet med den kryptiska förkortningen SPMD* har fått ett enklare namn med djupare betydelse: Fountain.

Upphovsmannen bakom SPMD, Stu Maschwitz, slog som väntat ihop sina påsar med John August som i sin tur ville utöka funktionaliteten på sitt format Scrippets. De upptäckte snabbt att de hade samma mål och ambitioner med sina respektive idéer. Det dröjde inte länge efter att de upptäckt varandra, snart föddes Fountain.io!

Fountain har lanserats på Stus och Johns respektive sidor, och har redan fått bifall och uppdateringar av de som tidigare stött SPMD och Scrippets, exempelvis Martin Vilcans (Screenplain). Källkoden till Fountain är öppen och finns på Github.

Skillnaden i specifikationerna mellan SPMD 1.0 och Fountain 1.0.0 är väldigt liten, för att inte säga minimal. Stus gamla hårdkokta actionhjältar Brick & Steel står fortfarande för en stor del av introduktionen, så vi känner igen introt. Men en noterbar förändring är att man kan tvinga fram en scenrubrik genom att inleda raden med en punkt:

.Rifle scope POV

Raden ovanför hade blivit korrekt formatterad på grund av den inledande punkten, inklusive typsnitt, storlek, radavstånd, versaler och så vidare. En annan distinkt skillnad är att simultandialog skrivs med insättningstecken ”^” (aka caret) istället för dubbelpipor ”||”. Om detta samt de andra skillnaderna mot gamla SPMD-formatet finns på den nya sidan Fountain.io.

Och namnet ”Fountain”? Det står om detta på John’s sida, och sägs vara från ett citat som Bette Davies har myntat som svar på frågan om snabbaste vägen till (berömmelse i) Hollywood; ”Take Fountain”. Fountain Avenue är en riktig väg i LA. Ordet ”fountain” översätts från engelska till källa. Och ett skript är ju källan till en film. Och därför ska det stå Day Before The Dead på lodrät 4…

Skämt åsido, detta är bra nyheter. Med John som champion – en etablerad och respekterad manusförfattare – kan Fountain-formatet få större genomslag. Namnbytet är nog också av godo. En förkortning som SPMD är mer för nördar (som jag) än vad det är för folk i allmänhet.

Med Fountain är det fullt möjligt att börja skriva i Google Docs, det just nu bästa samarbetsverktyget för skribenter på nätet, IMHO, men det funkar även fint i vi, i Notepad++, i joe/pico/nano, i Libreoffice, i Evernote, ja i princip vad som helst där man kan klippa och klistra med ren text! MS Word med nöd och näppe då.

Det jag egentligen saknar för Fountain/SPMD är WYSIWYG-editorer för alla plattformar. Jag har för mig det finns en halv-WYSIWYG till Mac, om ens det. Och så saknar jag stöd från de stora Screeplayprogramsviterna; Final Draft, Magic Moviewriter och Celtx. Köpeprogrammet Fade In är hittills den enda större kommersiella applikationen som visat upp hyfsat stöd. En kort men öppen diskussion på Github avslöjar att skaparna bakom det lovande öppna källkodsalternativet Trelby inte avser stödja Fountain native, för de vill inte tappa en massa fördelar i formattering och annat som de har i sitt egna format.

För vid något tillfälle behöver man versionshantera på allvar, med rätt formattering, och man behöver följa vissa studios arbetsflöden som notes till exempel – vilket ofta kan betyda Final Draft i större kommersiella sammanhang, eller Celtx eller liknande i indie-produktionssammanhang. Jag tror inte industrin är redo för att möta något så enkelt och elegant som Fountain än, men det kanske får större genomslag just på grund av sin enkelhet?! Jag hoppas verkligen det.

Fotnötter
Punkt-io-adresser verkar vara Johns favorittoppdomän.

SPMD står som bekant för ScreenPlay MarkDown – ett format jag vurmar för, vilket gör att man kan skriva ett manuskript i vilken texteditor som helst, och sedan kunna omvandla det med minimal (rent av ingen!) extra ansträngning till ett korrekt filmskriptformat à la Hollywood Standard.