Plötsligt kommer inspirationen

Efter ett skrivuppehåll på tre månader hittade plötsligt inspirationen tillbaka. Jag är väldigt nöjd och känner mig sugen på att skriva mest hela tiden, även om det inte blir så.

Det hela började med att jag kikade närmare på open source manusskrivarprogrammet Trelby. Kort därefter kom Greyfirst, bolaget bakom Celtx, ut med en uppdatering från v2.9.1 till 2.9.5. Celtx är det program som jag och min vän, tillika skrivarkompanjon, använt oss av när vi samarabetade kring filmskriptet till ”The Day Before The Dead”.

Vi hade avslutat en större revision av skriptet och avvaktade feedback från en producent, som naturligtvis inte kommer på momangen. Under tiden putsade jag på nya och gamla idéer, som ”The Hitman Chronicles”. Men sen kom juletid. Sen kom en sjukdomstid med barnsjukdomar följt av familjeinfluensa och så kryddat med en period med mer jobb. Det var öken med skrivandet…

Och så plötsligt kommer inspirationen!

På några få timmar kommer det ut 10-tals högoktaniga skriptsidor, sånt som kan ta ett par dagar när det är motigt. Min partner kom med några kommentarer och idéer till TDBTD som jag tyckte var bra, det sporrade. Och när jag inte skriver bubblar det med idéer i huvudet som jag är seriöst orolig för att jag inte hinner med att få ner!

I’m in the zone!

Men lika fort som man hamnar i skrivzonen, lika fort kan man hamna utanför igen. Då är de där många idéerna man hade under sin kreativa tid riktigt bra att ha till hands. När jag inte har motivation att skriva något nytt så känns det som tur är fortfarande okej att putsa på befintlig text. Små förbättringar här och var i språkets uttryck, i skriptformatteringen – och förstås i en så världslig sak som rättstavning.

Men sånt gör jag numer mest under de (just nu få) tillfällen när jag prokrastinerar över ett skript.

Efter man har skrivit ett fullt skript vet man att motivation och inspiration inte nödvändigtvis kommer hand i hand. För min del kan det komma perioder när jag har motivation att skriva, så pass att jag kan tvinga mig själv ta mig från A till B i den outline jag har som guide till berättelsen. Det som hamnar på pappret då brukar inte kännas bra, inte proffsigt – inte särskilt smart – men det gör sitt för att man ska komma i mål till slut. Man kan ju alltid gå tillbaka och skriva om det man inte är nöjd med, det viktiga är att skriptet kommer i mål. Sen kan man alltid slipa på det i revision efter revision.

Måtte inspirationen hålla i sig ett bra tag nu. Jag vill gärna färdigställa första utkastet av ”The Hitman Chronicles” innan sommaren.

SPMD blir Fountain

Filmmanuskriptformatet med den kryptiska förkortningen SPMD* har fått ett enklare namn med djupare betydelse: Fountain.

Upphovsmannen bakom SPMD, Stu Maschwitz, slog som väntat ihop sina påsar med John August som i sin tur ville utöka funktionaliteten på sitt format Scrippets. De upptäckte snabbt att de hade samma mål och ambitioner med sina respektive idéer. Det dröjde inte länge efter att de upptäckt varandra, snart föddes Fountain.io!

Fountain har lanserats på Stus och Johns respektive sidor, och har redan fått bifall och uppdateringar av de som tidigare stött SPMD och Scrippets, exempelvis Martin Vilcans (Screenplain). Källkoden till Fountain är öppen och finns på Github.

Skillnaden i specifikationerna mellan SPMD 1.0 och Fountain 1.0.0 är väldigt liten, för att inte säga minimal. Stus gamla hårdkokta actionhjältar Brick & Steel står fortfarande för en stor del av introduktionen, så vi känner igen introt. Men en noterbar förändring är att man kan tvinga fram en scenrubrik genom att inleda raden med en punkt:

.Rifle scope POV

Raden ovanför hade blivit korrekt formatterad på grund av den inledande punkten, inklusive typsnitt, storlek, radavstånd, versaler och så vidare. En annan distinkt skillnad är att simultandialog skrivs med insättningstecken ”^” (aka caret) istället för dubbelpipor ”||”. Om detta samt de andra skillnaderna mot gamla SPMD-formatet finns på den nya sidan Fountain.io.

Och namnet ”Fountain”? Det står om detta på John’s sida, och sägs vara från ett citat som Bette Davies har myntat som svar på frågan om snabbaste vägen till (berömmelse i) Hollywood; ”Take Fountain”. Fountain Avenue är en riktig väg i LA. Ordet ”fountain” översätts från engelska till källa. Och ett skript är ju källan till en film. Och därför ska det stå Day Before The Dead på lodrät 4…

Skämt åsido, detta är bra nyheter. Med John som champion – en etablerad och respekterad manusförfattare – kan Fountain-formatet få större genomslag. Namnbytet är nog också av godo. En förkortning som SPMD är mer för nördar (som jag) än vad det är för folk i allmänhet.

Med Fountain är det fullt möjligt att börja skriva i Google Docs, det just nu bästa samarbetsverktyget för skribenter på nätet, IMHO, men det funkar även fint i vi, i Notepad++, i joe/pico/nano, i Libreoffice, i Evernote, ja i princip vad som helst där man kan klippa och klistra med ren text! MS Word med nöd och näppe då.

Det jag egentligen saknar för Fountain/SPMD är WYSIWYG-editorer för alla plattformar. Jag har för mig det finns en halv-WYSIWYG till Mac, om ens det. Och så saknar jag stöd från de stora Screeplayprogramsviterna; Final Draft, Magic Moviewriter och Celtx. Köpeprogrammet Fade In är hittills den enda större kommersiella applikationen som visat upp hyfsat stöd. En kort men öppen diskussion på Github avslöjar att skaparna bakom det lovande öppna källkodsalternativet Trelby inte avser stödja Fountain native, för de vill inte tappa en massa fördelar i formattering och annat som de har i sitt egna format.

För vid något tillfälle behöver man versionshantera på allvar, med rätt formattering, och man behöver följa vissa studios arbetsflöden som notes till exempel – vilket ofta kan betyda Final Draft i större kommersiella sammanhang, eller Celtx eller liknande i indie-produktionssammanhang. Jag tror inte industrin är redo för att möta något så enkelt och elegant som Fountain än, men det kanske får större genomslag just på grund av sin enkelhet?! Jag hoppas verkligen det.

Fotnötter
Punkt-io-adresser verkar vara Johns favorittoppdomän.

SPMD står som bekant för ScreenPlay MarkDown – ett format jag vurmar för, vilket gör att man kan skriva ett manuskript i vilken texteditor som helst, och sedan kunna omvandla det med minimal (rent av ingen!) extra ansträngning till ett korrekt filmskriptformat à la Hollywood Standard.

Pitchfest med indexkort

Flera av mina vänner arbetar i film- och mediabranschen. Det inspirerade mig till att börja skriva korta noveller och pitchar på filmer. Vem vet, en dag blir de verklighet.

Eftersom jag är en amatör på området har jag börjat söka kunskap med stor energi. Så här långt har jag läst ett par bra böcker, inklusive Blake Snyders Save The Cat!-trilogi, men även böcker om Hollywood-standards för screenplays och spec scripts (vad dessa heter på svenska får jag ta reda på). På datorn har bekantat mig med det kommersiella men öppna källkodsprogrammet Celtx, som verkar OK för nybörjare och hemmasnickrare.

Om någon månad ska jag träffa ett par själsfränder och ha en manushelg. Vi ska pitcha för varandra och försöka ta några idéer till nästa fas, bara för att det är kul. Till en sån liten pitchfest tänker jag ta med mig indexkort, samt några tjocka tuschpennor och stora A2-sidor. ”Index cards” och ”The Board” är verktyg som nämns av de flesta konossörer, en metod för att arrangera och strukturera handlingen. Jag gjorde några fumliga försök att hitta ”indexkort” i svenska butiker men fann dem enklare på Amazon.co.uk.

En enkel och tydlig handledning för hur man ska jobba med indexkort finns på John August’s utmärkta blogg:

Keep it short. Maximum seven words per card.

A card represents a story point, be it a scene or a sequence. You don’t need a card for every little thing.

Keep cards general enough that they can be rearranged. (“Battle in swamp” rather than “Final showdown”)

Horizontal (a table or counter) often works better than a vertical (a corkboard).

Post-It notes make good alternative index cards.

Consider a letter code for which characters are featured in the sequence. Helpful for figuring out who’s missing.

Most movies can be summarized in less than 50 cards.

Cards are cheap. Don’t hesitate to rework them.

Consider a second color for action sequences. Helps show the pacing.

Write big. You want to be able to read them from a distance.

Jag ser verkligen fram emot vårt lilla äventyr, och jobbar på några utkast och idéer att ta med. Kanske kan en flaska absint bidra till kreativiteten.