Att fasta 5:2 – resultat

Mått 11 jul 2013, kl 10:28
Vikt: 94,0 kg
Midjemått 101 cm
10,56 km på 58:20 min
(162 g/L HB vid senaste blodgivning 130611)

Baseline 23 apr 2013
Vikt: 107 kg
Midjemått 108 cm
(160 g/L HB )
10.53 km på 1:03:54 timmar

Det har nu gått tolv veckor med 5:2-fastaexperimentet. Siffrorna här ovan säger en hel del om resultatet:

En viktminskning på 13 kg, ett minskat midjemått på 7 cm och över fem minuter bättre tid på samma distans!!

Det här hade inte funkat utan träningsdosen jag utsatt mig för, en hyfsad kosthållning och en förstående, underbar fru. Och tyvärr en dosa snus i veckan.

Jag har beslutat mig för att förlänga min periodiska fasta-experiment till Nyår, och siktar på att nå ner under 90 kg. I bästa fall når jag strax under min idealvikt (enligt BMI) på ca 83 kg, men jag vill skynda långsamt. Fast fortsätter det i den här takten kommer jag vara där i oktober…

Egentligen är Periodisk Fasta en metod som man håller på med kontinuerligt. Enligt Mosely kan man dock variera den lite, gå ner i ”maintenance mode” under vissa perioder. I boken beskrev han exempel på det när han gick ner på en dags fasta i veckan, och så lite som en skippad lunch i veckan (om jag minns rätt från boken). Han angav att hans fru, som också är läkare, inte ville att an skulle gå ner för mycket i vikt för snabbt.

För egen del tror jag att den mänskliga kroppen för inte så länge sedan inte hade full tillgång till mat året runt, åtminstone i några delar av världen. Vissa perioder var det gott om föda, andra (t ex under sen vinter), ganska knappt. Att följa säsongerna, med ljus, tillgång på mat, och möjlighet till att röra på sig, känns åtminstone för mig som ett mer naturligt tillstånd än på det sätt många lever idag – med en snacksskål på bordet var dag, med ett par timmar i soffan framför en eller flera skärmar.

När jag får tid över kommer jag komplettera med fler bilder på fina grafer, träningsschema, några anekdoter och erfarenheter från dessa första 12 veckor. Håll till godo med nedanstående tills dess!

20130711-122907.jpg

20130711-122936.jpg

20130711-122959.jpg

20130711-123019.jpg

20130711-123132.jpg

20130711-123146.jpg

20130711-123152.jpg

20130711-123200.jpg

20130711-123208.jpg

20130711-123215.jpg

Att fasta 5:2

För en vecka sedan gjorde jag något så ovanligt som att hoppa på en nyhajpad hälsotrend. Max Moselys dokumentär om fasta, som sändes för knappt en månad sedan på Vetenskapens Värld (SVT), berättade om forskningsresultat och studier kring fasta och dess hälsobringande effekter. Snacket gick igång på fikarasterna och ett par kollegor körde strax igång.

Jag förhörde mig lite med en av dessa kollegor, som förutom att ha sett dokumentären även läst boken om IF, intermittent fasta – även kallad periodisk fasta.

Det spännande med den här dieten – som egentligen är en icke-diet – är att den är väldigt flexibel och enkel. Allt som krävs är en dos viljestyrka, en förstående familj och en del vätskeintag. Man duttar inte med att välja bort fett eller kolhydrater eller protein eller bara kött eller bara sallad eller räkna en massa poäng varje måltid eller räkna kalorier eller väga maten eller en massa andra komplexa och uteslutande dieter.

Man äter inte något under två dagar, man äter (nästan) vad man vill de andra fem. Enkelt!

Och man kan välja lite vilka två dagar i veckan man väljer att fasta på. Man kan till och med välja vilka timmar på dygnet man börjar & slutar (fasta från middag till midddag, inte nödvändigtvis från och med frukosten). Flexibelt!

Så en dag började jag helt sonika. Jag hade käkat frukost, men den så kallade 5:2-metoden tillåter ett visst kalori-intag, hela 5-600 per fastedygn – exempelvis uppdelat på en lätt frukost och lätt middag på aftonen. Själv kör jag ett snäpp mer hardcore och äter bara en frukost, sen inget mer tills nästa frukost. Däremellan kan det bli en slät kopp svart kaffe på förmiddagen, en kopp te till lunch och en till middag – och någon liter vatten däremellan. På så sätt slipper jag räkna kalorier, förutsatt att frukosten är ”normal”. I mitt fall kan det bli en tallrik gröt, eller yoghurt med müsli, eller en äggmacka osv.

Fastan ska, enligt den forskning som Mosely pekar på, ge bättre blod- och levervärden, bättre minne, bättre humör, mindre risk för sjukdomar som diabetes och cancer och ett bättre så kallat ”IDP-1”-värde; ett slags mått på hur mycket kroppen försöker reparera och underhålla sina celler. I Moselys eget fall ledde det minskade kalori-intaget inte bara till viktminskning, utan även att halsen blev smalare, vilket i sin tur påverkade snarkningarna till hans (frus) fördel.

Allt det här låter ju fantastiskt. Gå ner i vikt, snarka mindre, få bättre humör och minska risken för sjukdomar på lång sikt. What’s there not to like? För bra för att vara sant?

Lite. Jag kan inte utesluta att mer motion och rörlighet är en annan sida av myntet. Sedan drygt 1,5 år har jag börjat röra mig regelbundet och mer intensivt. Tränat löpning/jogg cirka 1,5 mil i veckan (utom en månads simning, på grund av vadproblem), plus ett multipass i veckan av typ crossfit. Inte en superstor dos, men betydligt mer än jag någonsin gjort under tjugo år innan, då det på sin höjd blev någon kort promenad med hunden.

Trots att det gått långt över ett år med denna träningsdos har jag inte känt av något markant förändring. Bältet kan jag visserligen dra åt 1-2 snäpp, men vikten har hamnat på samma nivå (fast inte ökat!). Jag känner att jag har lite mer energi i kroppen efter en arbetsdag, men inte så den sprudlar. Gott så, men jag tror det behövs mer.

Så jag började fundera på min kost. Den är faktiskt inte så dum. Varierad, mestadels nyttig. Det är inte ofta jag unnar mig skräpmat, godis eller för stora portioner. Men om nu 5:2-fastan ger vad som utlovas vill jag tro att det kickstartar en förändring i min kropp. Tappar jag några kilo kommer löpningen bli lättare (bokstavligt talat). Och långsiktigt känns det mer och mer viktigt att jag inte hamnar i samma fälla som min morfar och farfar; båda överviktiga, båda med hälsoproblem kopplade till det, som hjärtinfarkter.

Så jag ska ge 5:2-fastan 10 veckor. När jag nått dit ska jag ha kommit fram till om det är värt att fortsätta upp till ett halvår. Sen får vi se.

Min första fastedag blev jobbig, men inte olidlig, förutom när jag skulle laga mat till barnen på eftermiddagen. Min fru fick ta över i köket, frestelsen blev stor och magen högg efter något. Men det gick, och till min förvåning somnade jag utan problem och vaknade – utan att vara exceptionellt hungrig! En rejäl frukost blev det, men inte onödigt stor. Resten av morgondagen åt jag också normalt.

Den andra fastedagen var annorlunda. Det gick bättre under dagen, men jag hade svårt att somna. Kanske hade det blivit en kopp te- eller kaffe för mycket.

Nu är jag inne på vecka två, fastedag fyra. Det går oväntat bra, hittills.

Baseline 20130423
107 kg, 108 cm midjemått, 160 g/L HB (jag är blodgivare), 10.53 Km på 1:03:54.

Vi får se hur bra det går kommande veckor…

Läs mer om 5:2 och fastetrenden här: http://tranastyrka.se/intermittent-fasta-och-kalorirestriktion

UPPDATERING! Läs hur det gick här: http://www.cerveras.es/2013/07/att-fasta-52-resultat/