Expedition: Sätila

Om någon vecka ska långdistansgruppen i Efflon Adventure Team utforska 50-milesbanan runt sjön Lygnern, en bit inåt land från Kungsbacka. Vi ska reka inför Sätila Trail i November.

Det närmsta jag sprungit är syskonloppet Sandsjöbacka Trail, som jag gissar har liknande karaktär: knalliga kullar, omgärdat av tät skog med bitvis tekniska delar av led med mycket stenar, rötter och vatten. Om det är så kul får vi snart reda på.

Upplägget är ett socialt träningsläger. Vi väljer ut ett par avsnitt som vi tror är intressanta och bra att känna till på förhand, och kör dem under fyra pass. Fortsätt läsa ”Expedition: Sätila”

Om pannlampa till löpning

Mot slutet av sommaren blir jag lätt melankolisk av de vackra solnedgångarna, som brutalt påminner om den mörka årstiden framför oss.


Jag älskar att spontant kunna ge mig ut på en runda på kvällskvisten – utan mörker! Trafiken är minimal, det är folktomt och lugnt. Men när hösten och rusket kommer får jag plocka fram pannbenet för att motivera mig att komma iväg. Pannbenet och pannlampan.

 

Först sprang jag med en vanlig ficklampa i handen. Enkelt, smidigt, men träligt att hålla i, och ganska stimmig ljusbild på marken. Fast oslagbart flexibelt och faktiskt ett bra komplement till en pannlampa när man löper – både som backup om batterierna surnar, och som ”3D-justering” av marken framför.

För pannlampor har annars förmågan att televisera sikten, Fortsätt läsa ”Om pannlampa till löpning”

RR Wienerbrødsløbet 2017

Ett danskt hyggelöb; halvmara eller milen, 5 stationer med wienerbrød och sötsaker. En kall øl vid målgång. Ett fun run, en upplevelsetur runt Helsingørs fina parker och slott. Och en total underskattning av banan!

Danmark är plattare än Skåne, som är platt som en pannkaka, men på drygt 21K lyckas banläggaren hitta 180 höjdmeter. Merparten kom under sista kilometrarna. Och när det inte var små stigar i en underbart lummig bokskog knatade vi fram längs strand och stenbumlingar. Jag gissar att det var max 3-4 kilometer lättsprungen asfalt.

Självfallet trodde vi att ett lopp som heter ”Wienerbrödsloppet” i Danmark skulle vara lugnt. Fortsätt läsa ”RR Wienerbrødsløbet 2017”

RR Backyard Ultra Sydkusten – BUS 2017

Gemensam start, varv på varv på varv. Missar du starten för nästa varv vid nästa hel timme åker du ut. Den i startfältet som till sist springer ett varv solo vinner.

Lite förenklat funkar en backyard ultra så.

Varje varv är 6,706 km för att det ska råka passa klassiska ultradistanser 50 miles (cirka 8 mil) på 12 timmar, och 100 miles på 24. Men det kan hålla på längre, så länge två är kvar till nästa start.

Det råkar vara så jävulskt utformat att den som är någorlunda kapabel att springa tar sig runt ett varv med flera minuter till godo. Då hinner man vila, äta, dricka, gå på toa, justera kläder – samt återhämta sig så pass att ett varv till helt plötsligt inte känns lika fel som det gjorde fem minuter tidigare! Sådär 100 meter in på nästa varv undrar jag vad i helvete jag gett mig in på, igen.

Och så håller det på, tills kroppen eller knoppen brister. Fortsätt läsa ”RR Backyard Ultra Sydkusten – BUS 2017”

RR Österlen Spring Trail 10K 2017

För tredje året i rad begav jag mig till Österlen för att möta våren med ett riktigt traillopp. Som traditionen sig bör gick det åt skogen igen, bokstavligt och bildligt.

Första gången, när Spring Trail Österlen hette Ekotrail Österlen och hade premiär som lopp, hade jag och min vän Johan anmält oss till halvmaran längs Verkeån. Johan fick problem med skenande puls så vi stannade av. Jag hade ingen tid, distans eller pallplats att slå, inget att springa för mer än upplevelsen, så jag höll mig hellre till att komma runt och i mål med honom än att dra ifrån. Det kändes stort att få se någon som kämpat väldigt hårt komma över mållinjen, men såklart trist att vi inte fick ut allt på ett race som vi förberett oss på.

Andra upplagan, förra året, skulle jag springa den nya sträckan Lill-ultra 47K, men det blev inte heller som tänkt. Smärtan av Plantar Fasciit satte stopp för alla ambitioner att springa, fast istället för att bryta ihop anmälde jag mig som funktionär. Fortsätt läsa ”RR Österlen Spring Trail 10K 2017”

RR Hven Rundt

På äventyr runt Öresunds pärla

Terränglöpning i Skåne bjuder inte på berg, men många fina vyer och härliga stigar. Ön Ven, mitt i Öresund, är mest känt för cykelutflykter på sommaren. Den här dagen blev det traillöpning. Jag och Johan, min wingman, tog färjan över från Landskrona klockan 10:00. Det var en gråmulen lördagmorgon och regnet som smattrat mot fönstret vid frukosten började lägga sig. Vindbyarna lugnade sig också, så pass att det nästan var spegelblankt på sjön när vi ankom Bäckviken. Ven visar sig dock lika opålitlig som ett fjäll.

Ankommer Bäckviken

Men det tänkte vi inte på då. Jag och ett gäng turister från Kina tittade istället på de branta fallen som är så karaktäristiska för ön. Får erkänna att jag hade lite fjärilar i magen. Vi visste inte exakt hur långt det var runt ön, eller hur framkomlig terrängen var, så det var inte helt säkert att vi skulle hinna med färjan tillbaka – två timmar och tio minuter senare. 

Och vad skulle vi ta oss till om någon av oss råkade snubbla och skada sig? Insikten att vi var strax utanför komfortzonen kittlade.  Fortsätt läsa ”RR Hven Rundt”

RR Stävie Trail 2017

Stävie Trail 6,5K 

2017-03-05 Söndag

Min tredje start i Stävie Trail, ett fortfarande ganska litet lopp som växt sig större för varje år. Några fler Bajamajor, mer startande men samma sköna slinga inne i det där lilla skogssnåret mellan Löddeå, Stävie och Furulund.

Årets upplaga bjöd på enklare terräng än tidigare, något torrare och mer lättsprungen bana. Fast det gällde nog bara de som sprang först. Efterhand blev de leriga partierna lerigare, och regndropparna kom ju senare tiden led.

Foto: SportPictures

Resultatet blev bra: personbästa med drygt en minut, trots att en lättare förkylning fick mig att hålla igen. Sub-30 enligt Racetimer.se! Fast en del i tidsförbättringen berodde inte på min form, snarare att banan var mer lättsprungen än i fjol, mindre lera och bättre markerad.

11:e plats totalt, och stolt att jag drog första kvinna i mål. Hon hade min rygg nästan hela vägen, och vi kunde peppa varann att hålla tempot uppe. Alltid bra motivation i ett race, flås i nacken eller rygg att ta in på.

Men det blev lite för långt till nästa rygg framför mig. Den skymtade vid ett par få tillfällen. Hade jag gått ut lite hårdare vid starten hade jag kanske haft den, men det är en ren spekulation om vad som kunde hänt – tänk om. Fortsätt läsa ”RR Stävie Trail 2017”

RR Sandsjöbacka Sätila Night Trail 25K 2017

Öppnade löparåret 2017 med en nattlig tur till Göteborg, längs knixiga stigar.

Precis som förra året gjorde jag STM med min gode vän Anders, som dessutom råkar bo i Kungsbacka och känner till området, åtminstone Sandsjöbacka och kring sjöarna. Skönt att slippa navigera så noggrant, ja nästan inte alls! Det blev bara en liten miss på typ 200 meter samt något enstaka ställe där vi precis kom på rätt spår i grevens tid, och så en kort navigeringspaus i Mölndalsravinen, annars gick det bra!

Förra året körde vi 22:an på lördagen, som startade i arla mörker och krispiga minusgrader, typ -9, men slutade i dagsljus.

I år tog vi 25:an på fredagkvällen, i beckmörker fast bara någon enstaka minusgrad. Spåren hade inte hunnit frysa, de var geggiga av veckans myckna regn. Jag hittade inte under första milen, även om det varit dagsljus, utan kände först igen mig när vi kom till sjöarna i Sandsjöbacka. Fortsätt läsa ”RR Sandsjöbacka Sätila Night Trail 25K 2017”

RR Tjörnarparen 50K – Trail Ultra 2016

December i Skåne. Det kunde varit minusgrader, fast mer troligt råkallt regn på tvären. Natten inför regnande det rejält. Klädval blev klädkval.
Men prognosen sa upp mot 7-9 grader, uppehåll och måttlig vind, och så blev det. Pälsade på mig alldeles för mycket kläder. Efter bara 3-4 km åkte merinoull-armvärmarna av. Några minuter senare lyckades jag utan krångel dra av mig vindjackan, under språng, utan att ta av ryggsäcken. Mäkta nöjd med det!

Kände mig fortsatt varm och börjar dra av kepsen, då jag inser att den består av två kepsar och en buff! Hade helt glömt att ta av detta på morgonkvisten när jag pysslade med det sista inför starten. Fortsätt läsa ”RR Tjörnarparen 50K – Trail Ultra 2016”

RR Ultra Irta 2016

Last year I made my first attempt to run over the Sierra de Irta mountains. I ran solo and had to DNF returning back due to a virus infection, making it my most miserable run in my life. A year later, I got the opportunity to complete my adventure, this time together with my running mate.


Even though it is not (still) an official race, I felt the same kind of nerve as last year. It would be furthest distance I’ve done in one shot, and with traveling involved, you’d need to be in good health and form at that exact time. The memory of the two hour serum infuse on a hospital stretcher was still fresh in mind, though. Fortsätt läsa ”RR Ultra Irta 2016”