Älgjakten 2010

I’m back from the forest. No moose got injured or killed on my watch, which unfortunately means I don’t have any meat to go with all the chantarelles I picked, at least not yet…

Solen skiner i skogen

The moose hunting premiere (it’s date- and time regulated hunting season in Sweden) was this last Monday. The day before me and a friend had a camp setup, meaning a small tent and an outdoor fireplace. As the night came it went down below freezing temperatures, a lot less than anticipated. I had a shivering fit all night, teeth clappering and no real sleep. Well, we were supposed to get up quite early anyway so I ignored the shivers as much as I could.

I put the frozen clothes on and stealthily (ahem..) took my position around 06.30, biting my lip. Just before the sun finally broke over the ridge at ~08:00 I thought I was going to loose some fingers or toes, but the sun beams literally saved me. Come mid day and I was feeling terribly numb, body and mind. I thought, ”Well, that’s what you get after an icy night with no sleep” and ironed it out. My friend gave me an aspirin and I got about an hour of siesta. That, and a warm cup of coffee got me going for the remaining afternoon pass.

Brasan värmerWhen the sun finally went down the chills appeared again. I decided to go to my in-laws house about half an hour drive away instead of staying in that tent again.

Good move. It turned out I had a +38,5°C/101.3°F fever! I slept through most of the Tuesday and thanks to my caring wife I quickly became fever free.

Already on Wednesday I could enjoy being outdoors again, and I think it was one of my best hunting days ever, save not shooting a moose! The weather was crisp and clear. I got both a feeling of natural serenity (it’s a high!) and some pure adrenaline with deer in sight (not to shoot, though), wild boar screams/squeals nearby (It’s a thriller! Must be experienced!). Awesome.Utsikt från passet

The clock was counting down to sunset at 18.04 when it is no longer allowed to hunt moose. On Monday it was not ticking fast enough, on Wednesday it was ticking too fast. I didn’t want to leave my pass. It was so beautiful. The cold didn’t bother me and there was so much happening, yet it was all peaceful.

If it wasn’t for my wife’s SMS-text saying she now had caught the fever and chills, I would probably not leave for some hours.

Kantareller, i massor

At times I turned on the radio, just to hear the neighbouring team quabble about a calf that someone shot at and then couldn’t find. Poor bastards, in many dimensions.

One of my worst-, my least- and best days in my life, in a row.

Back to civilization again. Not as cold, not as exciting.

Bockjakten 2010

Utsikt från södra passet på hygget

Min magkänsla hade tyvärr rätt, jag var på väg att bli dunderförkyld när jag gav mig av hemifrån mot jaktmarkerna, och mycket riktigt blev det så. Men det hann också bli två intensiva dygn innan dess!

Tält, presenning och brasa
Tält, presenning och brasa

På söndagen den 15:e satte jag och en vän upp tält eftersom vi inte kunde använda den husvagn vi brukar göra. Väderprognoserna siade om åska och regn så vi hade köpt en extra presenning att spänna över. Man kan inte påstå att vi satte upp det snyggt, men det dög för att sova. Under presenningen var det så pass högt i tak att vi kunde grilla och och käka utan problem. Det blev en rad jakthistorier och några utsökta australienska korvar och annat onödigt gott. En jaktkamrat som bor i närheten svängde förbi en stund för att tjôta också.

När jag så fick för mig att börja krypa till kojs gjorde jag ett episkt misstag. I min renlighetsiver tog jag upp fel dunk; spolarvätskan istället för vattendunken i bagageutrymmet på bilen. Lyckligtvis skulle jag bara spola munnen och inte dricka, för då hade det kunnat gå riktigt illa. Nu blev det bara ’starkt’ och förmodligen riktigt rent i munhållan. Så rent att jag med gott samvete kunde ta grova ord i mun över min dumdristighet. Nej, det var knappast ett nykterhetsrelaterat problem som du kanske tror. Samma magkänsla som förutspått förkylningen hade också gnagt om att jag kanske inte skulle packa en dunk med vatten precis bredvid en liknande dunk spolarvätska. Det börjar bli dags att gå på mer känsla.

Väderleksprognoserna* kom på skam och det strilade ner någon enstaka millimeter regn, fast det blåste desto mer, kanske 6-7 m/sek. Direkt när vi kom på plats såg min vän en get med kid, men de gick in i skogen strax därpå. Därefter såg ingen av oss något. Jag fick kämpa mot sömnen efter de usla få timmarna i tältet, förkylningen gjorde sig påmind.

Till nästa gång ska vi ta med kuddar och brassestolar. Träsmaken efter ryggsäckarna med de minimala fällstolarna blev påtaglig, särskilt efter ett par timmar på pass i ett torn. Ja det blev torn för Tor hade tagit en annan väg, annars hade det känts vanskligt att sitta mitt på ett hygge, i ett torn, med en utmärkt åskkäpp av stål i handen. Kudden hade behövts av rena bekvämlighetsskäl. Kanske hade det gett mig en timmes extra sömn med.

Det var ganska varmt, kanske runt 18-20 grader. Som tur var blåste det en del så jag kände mig OK. Blåsten tog också med sig mygg och flugor så det blev snudd på behagligt. Jag hoppas på en ruskigare älgjakt.

”Det börjar bli dags att gå på mer känsla.”

Kvällspasset smög jag på strax efter klockan 17. En annan jaktkamrat satt i tornet där jag var på morgonen. Ett smaldjur hade passerat mellan oss men annars var det åter väldigt lugnt. Samtidigt läste jag SMS-rapporter från N:a Öland där de till slut sett 18 olika bockar på ett par olika ställen under dagen. De hade bara skjutit en, för de andra var inte tillräckligt stora. Deras definition av stor är guldbock, helst en bit över kvalgränsen. Rena safarituren, vilka skiljda världar. Tänk att få skåda så mycket djur!

Utsikt från södra passet på hygget
Utsikt från södra passet på hygget

På passet hinner man fundera en hel del. Tankarna tillåts göra lite som de vill, men hela tiden återvänder man till att spana som en hök och reagera på minsta ljud som inte tillhör bakgrundsbruset av löv och grenar i träden. Däremellan kan det vara helt tomt, eller lösryckta tankar om jobb, familj, framtid eller i princip vad som helst: ”hmm, det var länge sedan jag käkade en honungsmacka”, ”hmm, hur skulle världen se ut om en världsreligion tog över alla människors tro?”. Det är helt fantastiskt att kunna unna sig en så befriande aktivitet, hade gärna gjort det oftare än de få gånger om året som jag får tillfälle.

Hårkors
Ljus i sikte

I början av passet brukar jag spana mycket med kikaren för att lära känna terrängen så bra som möjligt. När det börja skumma vid 20:00-tiden och framåt vill man inte vara osäker på vad som är en sten, ett buskage eller ett potentiellt rådjur. Det är spännande att svepa sakta längs med skogsbrynet, för plötsligt kan man få syn på något.

Inför årets jakt köpte jag mig en ny kikare. Den gamla saknade en ögonmussla och förstorade inte särskilt mycket. Tacksam att packa ner var väl det enda positiva med den. På MediaMarkt fingrade jag på en Pentax för drygt 5’000 SEK och den var förstås otroligt bra, men en sån fin kikare får vänta ett tag tills budgeten blir mindre stram. Det slutade med en gulsvart marinkikare från Jula som tydligen ska vara vattentät. Kändes helt OK, särskilt för priset på cirka 500 SEK.

Svamp och bär fick jag inte tillfälle till att leta efter i år. En snabb anblick sa mig att det fanns hyggligt med svamp, trots den varma sommaren. Läste om ett tips på en sida där man kan få en prognos om lingon, blåbär och annat: blommar.nu

Enligt SvampGuiden-appen på min iPhone såg jag bland annat pepparriska, men jag är knappast insatt. Borde lära mig mer om det där, en outnyttjad resurs. Smörstekta kantareller är inte de enda svamparna som kan smaka gott.

Vi klev av kvällspasset vid 20:15. Det var mulet och skumt så det kändes alldeles lagom. När jag lagt in ryggsäcken och bössan i bilen upptäckte jag att bilnycklarna var puts väck.

Toyota Prius nyckel
Lost+Found

Snabbt gick jag igenom samtliga fickor och utrymmen där de tänktes kunna vara, men till ingen nytta. Jag tog en ficklampa och började sakta traska mot tornet, ca 60-70 meter över ett kalhygge fullt av småbuskar, torra pinnar och sten. Eftersom vi inte har en särskild stig att gå på kunde de ligga på ett ganska stort område, om jag inte hade turen att träffa på dom i tornet. Men jag hann bara gå med vemodiga steg drygt halvvägs när nycklarna uppenbarade sig framför mina kängor! Jag körde och köpte två trisslotter men turen var uppenbarligen helt förbrukad för den här gången.

Lycklig över att ha undvikit en riktig surdeg beslöt jag mig för att riva tält och presenning. Det vankades än mer regn dagen därpå och nu började förkylningen dessutom ta ut sin rätt. Jag var seg som sirap och talade med nykter whiskyröst. På de dryga 10 minuter som det tog att riva allt hann jag få minst 10 myggbett, bara på fötterna av alla ställen. Jag som varit förskonad nästan ett helt dygn i streck. Årets bockjakt var över för min del, men jaktsäsongen har bara börjat!

* Klart.se, Yr.no, SMHI.se, AccuWeather med flera