Testbaka glutenfritt bröd – Mix Well Basmjöl

Min dotter diagnosticerades med celiaki för en dryg månad sedan, så nu försöker jag lära mig baka diverse saker.

Jag har ingen som helst erfarenhet av bakning, och har inga anspråk på att vara någon form av expert. Detta är bara mina erfarenheter.

Mix Well Basmjöl

Den här gången testade jag Mix Wells ”Mörkt gluten och laktosfritt Basmjöl” – En grov mjölmix för bakning och matlagning. Följde receptet slaviskt, förutom på tre punkter:

  1. Jag hade i något mer sirap
  2. Jag saltade på känn
  3. Jag hade i drygt två teskedar paellakrydda

Resultatet blev sådär. För sött. Något ofärdigjäst, men saftigt.

Resultat av Mix Wells basmjölsbröd

Till en annan gång bör man tänka på följande:

  1. Dra ner på sirapen, om man inte vill ha ett för sött bröd! Måtta även ner rätt mängd salt.
  2. Blanda jästen med det ljumma vattnet först, och låt jäsa lite mer än de 30 minuter som står på receptet – om du gillar fulljäst bröd.
  3. De sista minuterna reser sig brödet och spricker upp. Håll koll om du vill ha en viss estetik på brödets ovandel.
  4. Paellakrydda var gott i! Tyckte jag. Min fru var mindre imponerad, men reagerade starkast på sötman.

Innehållsförteckning Mix Well basmjöl

#iGrill, ett nytt sätt att grilla

Våren är här och så även det saknade grilloset.

Och i detta stim av The Internet Of Things har turen kommit till min grill. Den bluetoothkopplade iGrill [idevicesinc.com/igrill] har funnits i något år redan, och dessutom nyss kommit ut med en mindre variant, iGrillMini. Men jag hade äran att få den ’gamla’ iGrill i present, och nu tillfället att få premiärtesta den!

iGrilliGrill består av en basenhet som man kan koppla in två temperaturmätare på. Enheten visar bara det minimalistiska, för tanken är att den via bluetooth ska koppla sig vidare mot din smarta telefon eller padda, där man ska styra, ställa in- och mäta ifrån.

Appen gör sig bäst storleksmässigt på en iPad där siffror och grafer blir tydligast, men funktionen är förstås motsvarande på telefonen: vi kan följa hur värmen stiger och sjunker med stor precision, väldigt nära realtid. Upplevde bara som det laggade någon enstaka sekund när jag lyfte på locket.

Spontant fanns det inte mycket mer att önska av funktionerna. Förutom temperaturkurvan kan man ställa in temperaturlarm och tidslarm (upp- och nerräkning). Det fanns ett antal förinställda larm för vanligt förekommande grillsaker, och man kan förstås lätt lägga till egna larm själv. Två givare medföljde, så man kan ha en mätare inne i köttet och en för ”ambienstemperatur” om så önskas.

Och så var det den roliga twisten: att man i princip kopplar upp grillen i sitt sociala nätverk! Tyvärr inte så att den själv tweetar när oxfilén är färdig, men man kan se en karta över vilka som just vid det tillfället använder sin iGrill över hela världen. Ganska kul grej som ger en samhörighetskänsla, om man råkar sakna en sidekick att tjöta med.

Det som däremot slår mig är att iGrill borde använda wifi också, istället för enkom Bluetooth. Nu kan man inte gå så många meter innan kopplingen bryts mellan iGrillenheten och telefonen/paddan. Visserligen är den nya iGrillMini skeppad med Bluetooth Smart som har lite längre räckvidd, men jag skulle bli förvånad om den signalen når från trädgården på baksidan till framsidan av huset, in på toaletten osv. Eller från affären, om jag skulle bli nödgad att handla något extra inför middagen. Med wifi skulle det vara löst inom det egna LAN:et, och med en enkel brygga även pushat ut till de smarta telefonerna. Kanske ville de spara batteri (4xAA i den gamla)? En god vän har använt sin utan problem för en Pulled Pork-session på dryga 12 timmar, skulle dagens wifimoduler verkligen dränera prestandan riktigt illa?

Ett tillval med nätverksaggregat för elström skulle lösa det fint.

Eller var de rädda för att någon Anonymous på Internet ska hacka sig in och ändra larmen? Tja, i värsta fall skulle det faktiskt kunna leda till brandfara, om man litar blint på sina enheter.

Fast utan wifi kvalar iGrill inte riktigt in bland sakernas internet än, men det är en kul och bra början. På det hela taget är jag nöjd och ser mig själv grilla med min iGrill under hela säsongen. Min fru däremot, kommer nog klara sig helt utan.

Hajpen kring 5:2 fastan

Den senaste månaden har hajpkurvan för den periodiska fastemetoden 5:2 skjutit i höjden.

Ettor på kvällstidningar, spaltmeter, nya böcker (med vad, recept på olika rätter upp till 5-600 kalorier? Pffffft!) och en massa brus i sociala medier.

Jag blir väldigt trött på det outbildade tjatet, både för och emot, och hoppas något annat får strålkastarljuset snart.

Blev därför väldigt glad över att hitta den här nyheten bland all kommersiell- och tycka-utan-att-veta-hysteri:
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/svenskar-studerar-5-2-dieten

Det ska forskas på saken, i Sverige, på effekterna av periodisk fasta.

Tack. Jag hoppas på en nykter genomlysning till skillnad från vad man får höra av så kallade morgonsoffeexperter och kändisar.

Jag hoppas på en rapport som är lite småtråkig, som kan påpeka att det inte är för alla men bra för vissa. En osexig men tydlig rapport.

Det kommer förmodligen ta ett tag innan forskningen kommit igång, och ett antal år att få in resultat som visar på långtidspåverkan.

Under tiden fortsätter min egen resa med 5:2 som planerat till jul/nyår, då jag summerar, reflekterar och utvärderar igen. Just nu känns allt bra med träning och fasta för min del.

Från länken:

DET HÄR HÄNDER I KROPPEN NÄR DU FASTAR
När man fastar minskar insulinproduktionen.

Det leder till minskade nivåer av kolesterol och triglycerider, som är farliga för kärlhälsan.

Man sänker också blodsocker och blodtryck vilket minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

En minskad insulinnivå ger också teoretiskt en minskad risk för cancer och demens.

Att fasta 5:2 – resultat

Mått 11 jul 2013, kl 10:28
Vikt: 94,0 kg
Midjemått 101 cm
10,56 km på 58:20 min
(162 g/L HB vid senaste blodgivning 130611)

Baseline 23 apr 2013
Vikt: 107 kg
Midjemått 108 cm
(160 g/L HB )
10.53 km på 1:03:54 timmar

Det har nu gått tolv veckor med 5:2-fastaexperimentet. Siffrorna här ovan säger en hel del om resultatet:

En viktminskning på 13 kg, ett minskat midjemått på 7 cm och över fem minuter bättre tid på samma distans!!

Det här hade inte funkat utan träningsdosen jag utsatt mig för, en hyfsad kosthållning och en förstående, underbar fru. Och tyvärr en dosa snus i veckan.

Jag har beslutat mig för att förlänga min periodiska fasta-experiment till Nyår, och siktar på att nå ner under 90 kg. I bästa fall når jag strax under min idealvikt (enligt BMI) på ca 83 kg, men jag vill skynda långsamt. Fast fortsätter det i den här takten kommer jag vara där i oktober…

Egentligen är Periodisk Fasta en metod som man håller på med kontinuerligt. Enligt Mosely kan man dock variera den lite, gå ner i ”maintenance mode” under vissa perioder. I boken beskrev han exempel på det när han gick ner på en dags fasta i veckan, och så lite som en skippad lunch i veckan (om jag minns rätt från boken). Han angav att hans fru, som också är läkare, inte ville att an skulle gå ner för mycket i vikt för snabbt.

För egen del tror jag att den mänskliga kroppen för inte så länge sedan inte hade full tillgång till mat året runt, åtminstone i några delar av världen. Vissa perioder var det gott om föda, andra (t ex under sen vinter), ganska knappt. Att följa säsongerna, med ljus, tillgång på mat, och möjlighet till att röra på sig, känns åtminstone för mig som ett mer naturligt tillstånd än på det sätt många lever idag – med en snacksskål på bordet var dag, med ett par timmar i soffan framför en eller flera skärmar.

När jag får tid över kommer jag komplettera med fler bilder på fina grafer, träningsschema, några anekdoter och erfarenheter från dessa första 12 veckor. Håll till godo med nedanstående tills dess!

20130711-122907.jpg

20130711-122936.jpg

20130711-122959.jpg

20130711-123019.jpg

20130711-123132.jpg

20130711-123146.jpg

20130711-123152.jpg

20130711-123200.jpg

20130711-123208.jpg

20130711-123215.jpg

Att fasta 5:2 – tankar inför första uppföljningen

I slutet av april började jag med intermittent-, också kallad periodisk-, fasta. Då satte jag upp ett mål att testa denna form av antidiet under minst 10 veckor, och dessa har nu förflutit.

Tyvärr var jag inte klipsk nog att boka tid hos läkare för att göra referensmätningar på olika typer av värden, index osv. utan tog mått på vad jag själv kunde: vikt, midjemått och tid på 10 Km löpning. Jag noterade även blodvärdet som noterat från senaste blodgivningen, men det får jag tyvärr återkomma till först när jag får nästa kallelse. Jag har också lärt mig att man numera inte bara mäter midjemått för att konstatera hur mycket illavarslande bukfett man har – man mäter även bukhöjden, när man ligger ner (från golvet till högsta punkten mellan höft och nedersta revbenet). Om den höjden är över 22 cm och dessutom högre än bröstkorgen, då lär man vara i riskzonen.

Imorgon förmiddag, efter en nysprungen mil, ska jag ta uppdaterade mått. Exakt vad som hänt avslöjas som sagt imorgon men så här dagen innan känns det oerhört bra då jag svarat med rejäl viktminskning och förbättrade resultat på löpningen, ganska rejält på bara 10 veckor. Och jag har fått byta till ett äldre skärp runt midjan som är lite smärtare.

I början av juni skaffade jag mig en digital våg (Withings), som jag kliver på morgon och kväll. Förutom vikt mäter den puls, kroppsfett (indikation) och CO2-halten i rummet den står i. En liten app visar tydliga grafer, försöker inspirera och synkar mot andra träningsappar – i mitt fall RunKeeper.

Det kanske kan vara frestande att tokväga sig flera gånger om dagen, och tracka ännu fler värden på exempelvis sömn och blodtryck, men ja vill inte bli en slav under alla appar och mätningar.

Att jag kallar 5:2-fastan för ”antidiet” är min egen ordlek. För mig innebär ordet diet att man noggrant väljer bort viss kost, och delar upp den i god och ond; kolhydrater, fett, animaliskt osv. 5:2-fastan skiter i det, den diskriminerar ALL form av kost lika mycket, under två dagar i veckan, sen kan man äta ”vad man vill” de andra fem.

Det är förstås inte hela sanningen, åtminstone inte för mig. Naturligtvis är jag förtjust i att få äta bacon, glass och annat gott – men det betyder inte att jag vulgäräter under de fem dagarna jag inte fastar. En balanserad kost som funkar för mig är vad jag eftersträvar, gärna kryddad med någon extravagans då och då. En god middag med min familj, Midsommar och andra tillställningar. Till skillnad från andra varianter kan man faktiskt unna sig det.

Att fasta har gått enklare än jag först föreställde mig. Jag märker dock av en del saker som jag får kämpa vidare med:

– Jag får kortare stubin när jag fastar, särskilt på eftermiddagen.
– Jag skiter mindre och mer oregelbundet (men oftast mellan frukost och lunch).
– Jag blir lättare yr när jag reser mig (känns som ett lättare ”blodtrycksfall”).
– Jag snusar mer under fastan.

Stubinen påverka tyvärr mest mina närmsta och käraste, och det är verkligen inget jag vill leva vidare med. Lyckligtvis känns det lite mer hanterbart nu än i början. Men det måste bli ännu bättre.

Den rubbade toalettrutinen kan jag leva med, även om jag föredrar en morgonrutin. Jag gissar att det har att göra med att mag- och tarmsystemet får mindre att göra.

Den lätta yrseln (lugn, jag snubblar inte och faller!) beror troligen på att jag slarvar med vätskeintaget. De fastedagar jag bälgar i mig vatten har jag inte märkt av yrsel, men å andra sidan har toalettbesöksfrekvensen ökat..

Snusningen är ett separat mål som jag ska ta tag i framöver. Jag vet att jag kan klara mig utan, gjorde det under två veckor när vi var på semester utan att någon kom till skada.

Hungerskänslorna får man förstås brottas med, men det har funkat väldigt bra för mig. Det knorrar till i magen kring lunch och middag, men med ett glas vatten, en kort promenad eller något som distraherar försvinner de snabbt igen. Märkligt nog är att jag innan fastan hade betydligt högljuddare mage, som sa till på skarpen kring 11:30, särskilt om frukosten varit liten och mellanmålet obefintligt.

De positiva aspekterna har varit desto fler och mer markanta:

– Ja känner mig piggare, ibland på gränsen till rastlös om kvällarna.
– Jag har gått ner i vikt.
– Jag springer snabbare.
– Jag ”mår” subjektivt bättre, och känner mig mer attraktiv och sexig (i brist på bättre ord).

Dessa aspekter hade sannolikt inte blivit lika tydliga om jag inte tränat lika mycket som jag gör, drygt tre pass i veckan, ibland mer. Mitt förra jag gick ut med hunden någon gång om dagen, och låg sedan mest på sofflocket och var trött.

Men fastan, tillsammans med träningen har onekligen boostat de positiva aspekterna. 1+1=3, som det så klyschigt heter.

Vad gäller den subjektiva upplevelsen är den nog så viktig för välbefinnandet. Att kollegor på jobb spontant säger ”vad smal du blivit”, ”du har gått ner några kilo, va?” och liknande halvsmicker är lätt att falla för. Och helt ok att ta till sig!

Det finns mer att berätta om mitt fasteäventyr, men jag spar en del till senare.

Att fasta 5:2

För en vecka sedan gjorde jag något så ovanligt som att hoppa på en nyhajpad hälsotrend. Max Moselys dokumentär om fasta, som sändes för knappt en månad sedan på Vetenskapens Värld (SVT), berättade om forskningsresultat och studier kring fasta och dess hälsobringande effekter. Snacket gick igång på fikarasterna och ett par kollegor körde strax igång.

Jag förhörde mig lite med en av dessa kollegor, som förutom att ha sett dokumentären även läst boken om IF, intermittent fasta – även kallad periodisk fasta.

Det spännande med den här dieten – som egentligen är en icke-diet – är att den är väldigt flexibel och enkel. Allt som krävs är en dos viljestyrka, en förstående familj och en del vätskeintag. Man duttar inte med att välja bort fett eller kolhydrater eller protein eller bara kött eller bara sallad eller räkna en massa poäng varje måltid eller räkna kalorier eller väga maten eller en massa andra komplexa och uteslutande dieter.

Man äter inte något under två dagar, man äter (nästan) vad man vill de andra fem. Enkelt!

Och man kan välja lite vilka två dagar i veckan man väljer att fasta på. Man kan till och med välja vilka timmar på dygnet man börjar & slutar (fasta från middag till midddag, inte nödvändigtvis från och med frukosten). Flexibelt!

Så en dag började jag helt sonika. Jag hade käkat frukost, men den så kallade 5:2-metoden tillåter ett visst kalori-intag, hela 5-600 per fastedygn – exempelvis uppdelat på en lätt frukost och lätt middag på aftonen. Själv kör jag ett snäpp mer hardcore och äter bara en frukost, sen inget mer tills nästa frukost. Däremellan kan det bli en slät kopp svart kaffe på förmiddagen, en kopp te till lunch och en till middag – och någon liter vatten däremellan. På så sätt slipper jag räkna kalorier, förutsatt att frukosten är ”normal”. I mitt fall kan det bli en tallrik gröt, eller yoghurt med müsli, eller en äggmacka osv.

Fastan ska, enligt den forskning som Mosely pekar på, ge bättre blod- och levervärden, bättre minne, bättre humör, mindre risk för sjukdomar som diabetes och cancer och ett bättre så kallat ”IDP-1”-värde; ett slags mått på hur mycket kroppen försöker reparera och underhålla sina celler. I Moselys eget fall ledde det minskade kalori-intaget inte bara till viktminskning, utan även att halsen blev smalare, vilket i sin tur påverkade snarkningarna till hans (frus) fördel.

Allt det här låter ju fantastiskt. Gå ner i vikt, snarka mindre, få bättre humör och minska risken för sjukdomar på lång sikt. What’s there not to like? För bra för att vara sant?

Lite. Jag kan inte utesluta att mer motion och rörlighet är en annan sida av myntet. Sedan drygt 1,5 år har jag börjat röra mig regelbundet och mer intensivt. Tränat löpning/jogg cirka 1,5 mil i veckan (utom en månads simning, på grund av vadproblem), plus ett multipass i veckan av typ crossfit. Inte en superstor dos, men betydligt mer än jag någonsin gjort under tjugo år innan, då det på sin höjd blev någon kort promenad med hunden.

Trots att det gått långt över ett år med denna träningsdos har jag inte känt av något markant förändring. Bältet kan jag visserligen dra åt 1-2 snäpp, men vikten har hamnat på samma nivå (fast inte ökat!). Jag känner att jag har lite mer energi i kroppen efter en arbetsdag, men inte så den sprudlar. Gott så, men jag tror det behövs mer.

Så jag började fundera på min kost. Den är faktiskt inte så dum. Varierad, mestadels nyttig. Det är inte ofta jag unnar mig skräpmat, godis eller för stora portioner. Men om nu 5:2-fastan ger vad som utlovas vill jag tro att det kickstartar en förändring i min kropp. Tappar jag några kilo kommer löpningen bli lättare (bokstavligt talat). Och långsiktigt känns det mer och mer viktigt att jag inte hamnar i samma fälla som min morfar och farfar; båda överviktiga, båda med hälsoproblem kopplade till det, som hjärtinfarkter.

Så jag ska ge 5:2-fastan 10 veckor. När jag nått dit ska jag ha kommit fram till om det är värt att fortsätta upp till ett halvår. Sen får vi se.

Min första fastedag blev jobbig, men inte olidlig, förutom när jag skulle laga mat till barnen på eftermiddagen. Min fru fick ta över i köket, frestelsen blev stor och magen högg efter något. Men det gick, och till min förvåning somnade jag utan problem och vaknade – utan att vara exceptionellt hungrig! En rejäl frukost blev det, men inte onödigt stor. Resten av morgondagen åt jag också normalt.

Den andra fastedagen var annorlunda. Det gick bättre under dagen, men jag hade svårt att somna. Kanske hade det blivit en kopp te- eller kaffe för mycket.

Nu är jag inne på vecka två, fastedag fyra. Det går oväntat bra, hittills.

Baseline 20130423
107 kg, 108 cm midjemått, 160 g/L HB (jag är blodgivare), 10.53 Km på 1:03:54.

Vi får se hur bra det går kommande veckor…

Läs mer om 5:2 och fastetrenden här: http://tranastyrka.se/intermittent-fasta-och-kalorirestriktion

UPPDATERING! Läs hur det gick här: http://www.cerveras.es/2013/07/att-fasta-52-resultat/