RR Stävie Trail 6,5K 2018

Har ett litet mysigt traillopp runt hörnan som jag ser fram emot varje år. Det går ”i en skog du inte visste fanns” på kringelikrokiga, små kulliga stigar.

I år var arrangemanget större än någonsin, med fler anmälda och startande (runt 500?) men fortfarande ett litet och familjärt format, med god stämning i startområdet. Kanske lite mer trångt än vanligt.

Jag värmde upp en dryg kvart med 2-3 kilometers lugn löpning ner mot den isiga Löddeå.

Varvbanan var sig lik, med några små undantag:

  • Snöigt underlag – dock inte så fasligt halt. Eller var det mina dobbade skor som lurade mig?
  • Största backen, den kanske fem-sex meter höga Getabacken, var avstängd! Oklart varför. Halkrisk, på ett traillopp? (Edit: Backen var avstängd för att inte beröva barnen med en av få pulkatillfällen här nere i Skåne! En klart giltigt beslut.)
  • Stigen var välskyltad och ordentligt uppmärkt, mer än någonsin. Med snön borde också stigen bli extra lätt att följa spåren i, men märkningen är viktig på ett lopp som passerar en massa korsande småstigar.

På morgonen mådde jag sådär. En förkylning hade börjat härja med retningar i halsen, så jag ville inte trycka på för hårt. Samma visa varje år känns det som. Men stora hostattacker uteblev, både under och efter loppet. Kanske kommer fakturan imorgon istället, men det tar vi då. Nu några timmar efteråt är jag faktiskt rätt nöjd med min insats.

Det går bra nu!

Det blev inget PB, hamnade en sekund bakom, men det blev en bästa placering! Jag som är en midpacker i de flesta lopp jag ställer upp i är oerhört stolt att hamna topp-10.

Jag fick kanske en liten fördel av att vara strumpseedad. Stävie Trail skänker en viss summa till välgörande ändamål och i år gick det till Ronald McDonald Hus i Lund, ett specialsjukhus för barn. Även om jag anser att McDonald’s kör whitewashing är jag ändå glad att pengarna går till ett bra ändamål, och når fram till behövande.

Strumpseedningen innebär att mot en liten extra avgift (som går till barnsjukhuset) får ett par rödvitrandiga clownstrumpor, och får välja att starta i sin normalt seedade grupp – eller i allra först i strumpstarten, för de som köpt och har på sig dessa strumpor.

Strumpprat

I år upplevde jag det som en ganska liten strumpseedad grupp, att alla di snabbe var antingen i de vanliga startgrupperna, eller ställde upp på två varv (13K). Tror inte ens det gått en kilometer när jag plötsligt fann mig ensam i ledning. Jag kunde ta mitt eget tempo, men å andra sidan hade jag ingen rygg att jaga, så jag vet inte om det egentligen var en för- eller nackdel för sluttiden. En ovan situation för mig, men jag kan absolut vänja mig vid känslan.

Lyckades hålla mig längst fram och gå i mål först, trots att snabbare löpare från den förstaseedade startgruppen jagade med tre minuters jaktstart. Naturligtvis var jag inte snabbast, hade till slut 8:e bästa tid på 6,5:an, men att gå upp och ta täten och hålla sig där kändes mentalt väldigt bra. Efter de långa ultraloppen under höst och vinter har jag haft en ganska motig period, där all form och flyt har uteblivit. Gött att få en liten boost inför den gryende säsongen!

Väl i mål träffade jag på fler vänner & bekanta, bland annat Johans fru Anna och hennes väninna Helen. Ett riktigt radarpar med glada miner! Vi fick banankontakt med en gång.

Resultat

Detta var mitt fjärde Stävie Trail. Loppet har funnits i fem år och femåringarna plus vinnarna fick unika gröna lövformade 5-årsmedaljer. Jag är ingen medaljnisse, mina medaljer hamnar i en låda, men det är kul med ett minne. Ibland när min fru tjatar städar jag i de innersta skrymslena och kan minnas tillbaka på lopp och äventyr.

Min vana trogen glömde jag att stoppa klockan på mållinjen, så den visade 30:30. Racetimer publicerade först tiden 30:09, sedan 30:10, så det kanske stämde. Men många ifrågasatte då det diffade över 30 sekunder för dem. Senare på eftermiddagen korrigerades resultaten ned med just 30 sekunder. Sånt som gör resultaten lite tveksamma, men det bekommer mig inte. Tiden är svår att jämföra rättvist på ett traillopp från år till år, även om banan är sig lik. Väder, underlag och antalet deltagare på de smala stigarna är några av de externa faktorer som påverkar tidsresultatet.

2018 – 29:40, plats 8: Snö men hyfsat bra grepp. Lätt förkylning, så det fanns mer att hämta!

2017 – 29:39, plats 11: Inget minne, men det gick tydligen fort! Får snegla på min RR om vad som hände. Förmodligen var jag skadad men inte så farligt. (Edit: Jag var visst förkyld, så klart!)

2016 – 31:38, plats 15: Plantar Fasciit, inte så kul för det blev värre efter loppet.

2015 – 30:39, plats 10: Plantar Fasciit, ändå ganska kul, för jag var på bättringsvägen och loppet bekräftade det!

2014 – Ej anmäld, men var sugen.

DATA

Vad: Traillöpning 6,5K (varvbana)

Tid: 29:40

Plats: 8/114 herr (och 8/289 sammanlagt)

Väder: Ganska trevligt, en smula kylslaget men shortsen var på.

Antal mygg: 0

Antal höjdmeter: 38 enligt klockan, men det var nog några till. Klockan mäter inte precist vid småkullar. Dock ett par meter lägre än vanligt pga struken Getabacke.

Skor: IceBug Pytho 4 (dobbade)

Stävie Trail ingår i Gripenserien, ett gäng kortare traillopp i södra Skåne.

  • Anna Nystedt

    Anledningen till att backen var borttagen var absolut inte isen, sånt hör trail till. Anledningen var att backen råkar vara Stävies bästa och enda pulkabacke och när vi snitslade banan befann sig typ 40 barn där. Vi tänkte att de skulle slå ihjäl sig om vi satte upp stolpar över hela, och det ville vi inte ha på vårt samvete. Backen är tillbaka nästa år igen. Förutsatt att det inte blir repris på vädret :)

    • dcervera

      Den anledningen är fullt godtagbar! Safety first, och barnen före det!