RR Winter Cross Run 2018

Tredje upplagan av loppet, och det är fortfarande en speciell och unik upplevelse. Banan är den samma, möjligen någon liten justering, men samma glada stämning, samma höga puls och samma kräkiga och räliga små backar, om och om igen!

Johan ruggar lätt i den skånska kylan inför loppet

Nytt för i år var att det inte längre var gemensam start. Istället två starter för tre deltävlingar: 1 varv (ca 4K) följt av 2 varv (ca 7.5K) en timme senare. Tredje racet i racet var Dödskallen, för de sinnesutmanade som först körde ett varv, en liten paus, följt av de andra två. Inte helt oväntat var det rätt många pallplacerade som återkom i samtliga tre tävlingar, med några undantag för exempelvis tvåvarvsvinnaren, en österrikare som slog banrekord på typ 14min 12s eller därom på hans ena varv. Sjukt bra på en kuperad bana.

Själv körde jag min vana trogen ett varv. I år var det mest lättsprungna hittills. Det var strax under nollan så underlaget var torrt, hårt och utan lera – tyvärr! Förra året var det blåsigt, lerigt, grisigt och tungt, så i år kändes det nästan för lätt. Och då menar jag ”lätt”, som i ”fyfasenkräkochblodsmakimun”-lätt.

Två banpers slagna av två tokar i Efflon Adventure Team

Trots att formen var långt ifrån topp lyckades jag persa min tid, första gången sub-20 minuter, wohoo!

I år hade jag dock inte lika bra draghjälp. Förra årets gemensamma start var det fler jämnbördiga som växeldrog, nu var det glesare (just runt mig). Att det gick snabbare än tidigare år berodde på att jag bombade bra i nedförsbackarna. Dobbarna på skorna gav självförtroende, och jag brukar få bra fart utför, medan uppförsbackarna gick betydligt segare. Kändes frustrerat ibland att gå, och mycket riktigt fick jag böta 2-3 placeringar i sista backen. Totalt sett sprang jag dock förbi ungefär lika många under sista kilometern, som troligen bonkade med mjölksyra sprutande.

Inspektion av banan. Såg snöigare ut än det verkligen var.

Förra helgens backpass på St:Hans i Lund hjälpte inte precis att lyfta formen men gav åtminstone en bra mental förberedelse. Svampabanan, en bred motorbana för Folkrace och Motocross, är grymt kul att springa runt, upp och ner. Det enda jag möjligen saknade var tyngre publikstöd.

Det är väldigt publikvänligt, men mer kobjällror, busvisslingar, en klapp i ryggen och packat med folk som skriker en upp för backarna hade höjt trycket på adrenalinet flera snäpp.

Kanske kan man få mer av lokalbefolkningen att hitta dit med något kringarrangemang, någon publiktävling osv? Gott kaffe fanns det, och musiken i högtalarsystemet peppade. Men mer folk skulle sannerligen ge loppet ytterligare en dimension!

Heja heja, opp-opp-opp-opp!

Ingen skugga faller på den publik som var där: det hejades friskt. Jag och min äventyrskamrat Johan gjorde vår insats, ställde oss uppe vid sista krönet och skrek oss hesa när tvåvarvslöparna kom förbi mot varvning eller spurt till mål. Vi såg fighting-faces, några tummen upp, en hel del trötta ben, men samtliga kämpade sig upp och runt för att komma i mål!

Den befarade ishalkan uteblev, fast det fortfarande var fläckvis halt. Dock såg jag inte många som halkade, faktiskt bara en – som tur i oturen slog runt på ett gräsparti. Ett par sekunder såg det illa ut, men hon drog på andan, bet ihop och kom på fötter igen. Med pannben och jävlar anamma tog hon sig i mål!

Lagtävlingen: Malmö Gerillalöpare vann, följt av IF Malmö Løp med Sara som gäst!

Så roligt att se blandningen av elit och total amatör – som kämpar på sina villkor. Detta är ett lopp för alla, hur jävligt det än må vara. En av anledningarna till varför jag gillar det så mycket.

Afterrun med mersmak

Efter prisutdelningen samlades bekanta och nyfunna vänner på After Run-lunch på restaurang Trydes någon kilometer därifrån. Det var fullt med löpare som njöt av varm soppa och god semla.

Johan och jag passade på att propsa för arrangörerna att sälja tishor etc. nu när de har skaffat en så cool och fin grafisk profil på arrangemanget:

Läckert! Och det kanske kommer något plagg till nästa lopp om ett år! Hade stolt gått omkring med tröjan på jobb nästa vecka, och många andra sammanhang.

Tack alla som var med, alla som hejade, alla som arrangerade och ställde upp för att detta lilla speciella lopp finns.

Speciellt tack till Sara för traditionstyngd sällis. Och Johan, för allt kul och tokigt vi hittar på tillsammans!

Data

  • Vad: Cross Country/terräng-banlöpning? Läs mer på wintercrossrun.se
  • Distans: 4K, men i år sa Garmin 3,85. Pengarna tillbaka för saknade meter? 😂
  • Antal höjdmeter: 90-100
  • Placering: 26 i Herr (28 totalt)
  • Antal kullar: Eh… 20-40? Jag tappade räkningen.
  • Underlag: Fläckvis is, en del frusna traktorspår, någon millimeter snötäcke, på banad grusväg för motorbana. Inte lerigt som tidigare, men inte helt stelfruset heller.
  • Antal mygg: 0
  • Skor: Icebug Pytho 4. Något tunga, något osköna, men bra grepp och helt okej på denna tävling och bana.
  • Antal dubb per sko: 17
  • Antal tävlande: Totalt runt 500, nytt rekord!