RR Sandsjöbacka Trail 30K 2018

Redan innan start hade årets första race och målsättning gått i sank, men det skulle inte hindra mig från att göra det bästa av situationen.

En DNS, en DNF och en Finish

Efflon Adventure Team skulle samlas för gemensam social racedebut 2018, men Johan föll ifrån med tung förkylning bara dagarna innan loppet, och sedan en månad tidigare gick Anders på rehab. Dock gjorde han en fuling och knep några kilometer i starten över drumlinen längs E6:an, innan han vek av. Således lyckades vårt team skrapa ihop en DNS, en DNF och en Finish. Men den där finishen kostade blod, svett och krampande vader.

Anders peppade igång mig inför starten, som jag mot praxis var nervös för.

Nu solo, fast omgiven av 200 andra löpare, knatade jag på mot första kontrollen vid km 8. Drog två snabba muggar sportdryck, och sprang vidare mot en av de större stigningarna. Började hitta en rytm, men pulsen var något hög, trots att nervositeten lagt sig. Kunde konstatera att jag helt enkelt inte var i toppform denna dag. Funderade på om 50-miles loppet jag sprang i Sätila i november, följt av Tjörnarparen 50K i december, fortfarande hade mig i behov av återhämtning? Jag hade visserligen 2,5 veckas löpvila kring jul men, ah, vi kör på.

821 hm enligt RaceOne, men det var för 44K-sträckan. 30:an var bara kring 560-570.

Sandsjöbacka Trail är ett multievent med 8 tävlingar under en helg; På fredag går 25K pannlampslöp, på lördag 12K, 30K och 44K, samt på söndag 82K/50miles och 22K. Utöver dessa finns två kombinationslopp: sprint- (25+30+22), och ultratrippeln (25+44+82). Har tidigare år kört 22:an samt nattäventyret på 25:an med Anders, så nu var det logiskt med 30:an – således 44K nästa år? Eller kanske en trippel? Eller vad sägs om att först komma i mål i detta lopp istället för att låta hjärnan planera för mycket…

Vela med väder

Eftersom Sandsjöbacka Trail går så pass tidigt på året kan vädret göra det riktigt tufft. För något år sedan var det -16°C när vi startade på 22:an, året därpå var det inte riktigt lika kallt men väldigt, väldigt blött och lerigt. I år låg temperaturen kring nollstrecket, och visst var det blött och lerigt på sina ställen, men jag tyckte det var jobbigast med de frusna partierna. Anklarna och knäna fick mycket stryk och jobbade hårt.

På tal om stryk på knäna… Precis vid 10K sprang jag på en gren med foten ”i steget”, så att jag föll handlöst framåt. Knät på andra benen tog emot allt, hårt, och jag fick rent ut sagt satans ont. Understället fick en reva och det blödde lite, men inget var brutet. Började gå så sakteliga medan jag seriöst övervägde att kliva av loppet.

För jobbigt för DNF

Som tur var hände detta ett par kilometer efter första kontrollen, så jag övertalade mig själv att trampa vidare till nästa kontroll vid km 19, och ta ställning där om jag skulle fortsätta eller inte. Det fanns liksom inget lämpligt ställe att kliva av mitt i ingenstans där jag var nu. Efter kanske 5-10 minuters haltande promenad fick jag upp farten lite igen, men inget var sig längre likt. Sinnet var mörkt och benen hade stumnat.

Välmarkerat. Två remsor på bron över motorvägen, så man inte råkar vika av till höger eller vänster.

Jag bet ihop. Beslutade mig för att åtminstone komma i mål, även om det sniglade sig fram. Ena foten framför den andra, och göra om det, om och om igen. På den andra kontrollen fick jag i mig varm blåbärssoppa och lite sällskap och det höjde moralen! Tillfälligt, men tillräckligt för att fullfölja beslutet jag tagit att ta mig i mål.

En typisk bild på underlaget. Och var det inte blött och lerigt så var det fruset!

Han jag sprang med tröttnade vid en asfaltsträcka så vi sa hej. Det var inte så att jag susade iväg från honom, det skiljde kanske 1-2 km/h.

Vädret var åtminstone bra. Gråmulet men ingen nederbörd, och det blåste inte mycket. Inför start velade jag hela morgonen om vad jag skulle ha för kläder och skor. Dubbat, eller odubbade men vattentäta? Det blev det sistnämnda (OK val). På överkroppen? Mer kval, skulle det bli för varmt eller för kallt…

Falsettdusch

Till slut valde jag en varm merinotröja med en vindjacka utanpå. Något för varmt och jag misstänker att merinoullströjan bidrar till mitt infernaliska ryggskav.

Bilden gör inte skavet rättvisa, damnit!

Det var samma visa på Sätila 50miles. Fick nu rejält med skav igen trots kortare sträcka, lättare packning – och att jag dessutom smörjde ryggen med vaselin innan! Nåväl, ett gött ryggskav ger bra sångröst i duschen efteråt.

Krampintervaller

Ena foten framför den andra, fortsätt så. Snart kom krampkänningar så fort farten blev högre, som vid utförslöpor. Jag har ytterst sällan krampkänningar. Sist jag hade kramp tror jag var i bilen på väg hem från Helsingborg Marathon, för typ 4 år sedan. Vad hände egentligen med mig under detta lopp?

På exakt samma ställe som jag och Anders sprang fel häromåret, vid ingången uppe vid Ängsgårdssberget, höll en snubbe precis framför mig att dra iväg nerför stigen som man skulle avvika från. Jag hann hejda, och räddade troligen honom från en onödigt omväg.

Hoppas det gick bra för dig #179!

En stund senare med 5K kvar hittade jag en nummerlapp 179 som en stackars damlöpare på sprinttrippeln tappat. Gav den till någon av alla löpare som nu började passera mig.

Ut ur Mölndalsravinen, och in i GÖTEBORRRRRG!

Sista två kilometerna på asfalt. Jag visste att det var nära nu men kunde inte förmå mig att springa snabbare. Benen var slut, så det blev fortsatt gåggande. Under sista 5-6K tappade jag säkert 40 placeringar eller mer. Alla som sprang om såg starka och snabba ut.

Sista backen precis innan målgång hade banan lagts annorlunda, med en liten omväg. När jag kom ner från backen förstod jag varför: precis intill idrottplatsen kördes ett Cyclecrosslopp. Med min högst modesta fart fick jag tillfälle att heja på dessa beridna hjältar som jobbade nära mjölksyragränsen under en timme. Men jag var inte i mål än så jag linkade vidare in på tartanen och spurtade stenhårt. Säkert 5 mm/s snabbare!

En medalj, en kopp varm buljong och en kram av Anders som var välkomstkommitté. Jag var i mål, en finisher. Nerbruten, omkörd, skavd och allmänt trött, men i mål!

Sandsjöbacka Trail är ett bra arrangerat lopp. Det är utmanande och ligger fel i min säsong, men en skön ursäkt att få träffa min vän Anders i Kungsbacka. Märkningen av banan var ett snäpp bättre i år, och utbudet vid depåstoppen likaså. Tältet i mål kändes lite andefattigt, inte så socialt trots att det är fullt av folk, men där är varmt och det serveras lite varm dricka. Det finns lite mer typer av dricka och kanske nån slags mat/energi även mot betalning, lite beigt, så jag tog mig därifrån ganska snabbt. Jag efterlyser inte After Ski-Tyrolerstämning (fast kobjällrorna från CX-publiken bidrog lite med det!), men något charmigare och gemytligare skulle det kunna vara.

Nå, det är inget som sätter sordi på dagen för det. Jag tror jag kommer tillbaka igen ändå! Jag har mer att uträtta och upptäcka på Sandsjöbacka.

Data

Vad: 30K Traillöpning

Var: Sandsjöbacka, söder om Göteborg

Tid: 3:35:37 (officiellt, själv glömde jag i laga ordning att stänga av klockan i mål.)

Placering: 64 (30K Herr), 100-nånting totalt (Dam, Herr, Trippel) av 2-300 pers. Middle or the pack is my game!

Skor: Topo Hydroventure

Ryggsäck: ArchMax 4.5L (premiär)

Antal mygg: 0

Antal lätta kilometer: 4 av 30

Antal vurpor: 2, varav en rejäl

Antal gånger jag ångrade att jag börjat springa trail: 3

Antal höjdmeter: cirka 560

Noterat

• Merinotröjan är varm men också väldigt fuktig. Kanske bidrar till ryggskavet.

• Äta och dricka lite mer.

• Skorna och strumporna (Injinji) funkade.

• Hur fasen kunde jag känna mig tröttare efter 30K än 50 och rent av 80-nånting K?!

• Hittade en nummerlapp vid km 25, som en tjej som sprang sprinttrippeln tappat. Tog med den mot mål men överlät till några som sprang om som var betydligt snabbare än mig. Hoppas de har målfoto med tiden eller att det löser sig på annat sätt!

• Av 300 anmälda var det bara 8 DNF, men en hel del DNS.

https://cerveras.es/wp-content/uploads/2018/01/img_5706.mov https://cerveras.es/wp-content/uploads/2018/01/img_5718.mov