RR Wienerbrødsløbet 2017

Ett danskt hyggelöb; halvmara eller milen, 5 stationer med wienerbrød och sötsaker. En kall øl vid målgång. Ett fun run, en upplevelsetur runt Helsingørs fina parker och slott. Och en total underskattning av banan!

Danmark är plattare än Skåne, som är platt som en pannkaka, men på drygt 21K lyckas banläggaren hitta 180 höjdmeter. Merparten kom under sista kilometrarna. Och när det inte var små stigar i en underbart lummig bokskog knatade vi fram längs strand och stenbumlingar. Jag gissar att det var max 3-4 kilometer lättsprungen asfalt.

Självfallet trodde vi att ett lopp som heter ”Wienerbrödsloppet” i Danmark skulle vara lugnt.

På fötterna satt vanliga landsvägsskor, för inte var det väl mer trail än en platt skogsväg? Fel. Banan var utmanade, rent av teknisk på sina håll. Om det regnat mer innan skulle den varit grisigt lerig och perfekt, men nu var det mest vattenpölar och gegga här och där.

Men utsikterna, och variationen! Fantastiskt vackert och kul. Vi sprang förbi herresäten, skog, ängar, kust och hav, småbåtshamn, Kronborg (Hamlets slott), smala höga gränder och en massa pittoreska hus. Det var en mäktig bana som vi blev charmade av.

Dock märktes det att det var världspremiär för detta lopp. Vid åtminstone fyra korsningar var det högst tveksamt skyltat, och på ett ställe sprang vi så fel med ett par hundra meter.

Kilometerskyltarna satt också snett här och var, och det kändes inte bra när Anders berättade att på 10K-banan pekade en funktionär ut fel håll! Men sådant är precis vad ett lopp som arrangeras för första gången kan utsätta sina köpte för, det är bara att ta upp sitt
smil och tacka för bonusen! Och jaga ikapp alla som man nyss passerat, igen… Vi kom med små förväntningar på arrangemanget, mest för att ha kul, och det fick vi – och mer därtill!

Vid varje kontroll utom den femte serverades det olika sorters wienerbrød, som namnet på loppet subtilt hintar om. Det var förstås wienerbröd med chokolääde i mitten (chokoladebolle), det var den med vitt (molbosnegl), med vitt och gult (spandauer), med lite kanel- och pepparkakssmak (kanelsnegl) – men märklig nog ingen med sylt i. Och på den femte stationen var det istället något som liknade en Arraksbulle (romkugle)! Va i hilvede? Chocken.

Väl i mål fick man dock fler wienerbrød med choklad om man ville, och kaffe, men jag var väldigt nöjd med att bli överräckt en medalj och en Wiibroe ljus pilsner från trakten.

100 gram wienerbröd ger enligt Google cirka 262-465 kcal, beroende på fyllningen; vi säger ett snitt på 350 kcal. Garmin påstod att jag bränt 1815 kcal under loppet, vilket ger ett perfekt energiintag! Förutom ölen. Och wienerbrödet som vi käkade innan start. Och efter. Men de räknas ju inte.

Start/målområdet låg cirka 15-20 minuters promenad från färjeläget, alldeles vid Höjstrups station. På förmiddagen ställde vi bilen vid Knutpunkten i Hbg och hade promenaden som uppvärming. Ungefär halvvägs kom en dunderskur och det blåste på. Vi skylade några minuter tills det dragit förbi och tog oss fram till nummerlappsutdelningen.

Vi hade fått mail med vårt startnummer och det gick smidigt att få våra lappar.

På bordet bredvid fanns det wienerbrödssnittar och därtill en enkel bagageinlämning. Dock såg vi ingen toalett, så vi smög in i skogsbrynet för att göra oss startklara. Regnet tidigare övergick i fett solsken med subtropisk värme, precis tvärtom vad man kan förvänta sig.

Ett par minuter innan start 10:30 hölls det tal från en liten scen, som PA-systemet inte riktigt orkade leverera. Att det var på danska hjälpte inte riktigt förståelsen heller, men jag hörde något om att det var en hel del svenskar på plats. Av cirka 3-400 löpare gissar jag att ett femtiotal var från Sverige. Såklart många från Helsingborg, men vi träffade också bekanta ansikten som Roger, kul!

Starten gick, och det blev fort trångt in när en smal stig vek in till vänster. Här gick också flera personer. Kanske skulle de införa startgrupper, eller så får man se till att placera sig längre fram om man faktiskt vill löpa loppet. Nåväl, efterhand kom det öppningar och vi tog oss fram mellan motionärer i alla former. härligt att se alla kämpa!

Första kontrollen kom efter några kilometer. Vår grej var att ta ett wienerbröd vid varje station – och det trodde vi skulle vara den största utmaningen.

De som sprang 10K tog här av till höger och vi andra på halvmaran fortsatte vidare.

Den inledande delen av banan kändes som ett mellanting mellan park och skog, och var fint kuperad och lummig. Vi sprang förbi små sjöar/dammar, gamla stugor, slott och kojor. En del passerade en stor kohage med en massa håriga och snälla Highland Cattle. Nu kom äntligen frisk bris med torrare luft.

Ungefär halva banan rörde sig i detta landskap, tills vi så kom till kusten. Mynningen till Öresund bjöd på utsikt över en massa olika fartyg; trålare, enorma handelsfartyg, gamla stormastade skepp och små fritidsbåtar.

Här sprang vi på sand och sten, och någon kort bit asfalt, tills vi kom fram till hamnen. Det var bitvis slirigt och knöligt på bumlingarna, och sanden suger musten ur ben och fötter.

Johan stannade och tömde skorna på pinnar, småsten, gräs och sand. Långa strumpor och gaiters till ett par trailskor vore inte så dumt!

Solen stekte på igen, och medvind längs kusten gjorde det inte upplevelsen svalare. Efter hamnen rundade vi det vackra slottet Kronborg, igen lite tekniskt på stenarna. Här får jag villigt erkänna att banan tagit ut sin rätt. Vi kan inte skylla på energiintaget, men krutet började ändå ta slut, pannbenet tog över mer och mer.

Nu tog vi oss genom gränder och gator i nordöstra Helsingør, bort till Marienlyst Slot. Om inte benen redan var mosiga fick de en extra knäck av det vackert krattade gruset på gårdsplanen som sög energi. Det följdes av en serpentin uppför landborgen, som växlade över till en vertikal trappa med 80 steg (finns som segment på Strava).

Och så skönt, nu är vi nästan i mål!

Nä.

Här följde ett kuperat avsnitt, upp och ner, och en trappa till. Och ner och upp… Men nu då!!?

Okej, nu var vi framme!

En kort spurt och vi fick vi de kärleksfullt handgjorda medaljerna runt halsen samt en kall bajer i näven. Där och då blev allt perfekt! Ett mycket trevligt lopp som jag gott kan tänka mig att återkomma till.

Om någon av arrangörerna läser vill jag tipsa om följande:

  • Toaletter vid start/målområdet
  • Tydligare banmarkering vid korsningar och övergångar
  • Gluten- och laktosfria alternativ (jo, det går!)
  • Skippa plast- och pappmuggar. Låt löpare ta med egna muggar och ha bara några extra till de som eventuellt glömmer.
  • Skriv ut någonstans på hemsidan att detta är ett vackert trail-lopp!

Data, Wienerbrødsløbet 2017

  • Lopp: Oväntat tuff trail, 21,2K
  • Distans något mer på grund av felnavigering
  • Höjdmeter: cirka 180 enligt Garmin
  • Antal wienerbröd ätna: 6 st
  • Antal startande: cirka 3-400?
  • Resultat på sporti.dk