Om pannlampa till löpning

Mot slutet av sommaren blir jag lätt melankolisk av de vackra solnedgångarna, som brutalt påminner om den mörka årstiden framför oss.


Jag älskar att spontant kunna ge mig ut på en runda på kvällskvisten – utan mörker! Trafiken är minimal, det är folktomt och lugnt. Men när hösten och rusket kommer får jag plocka fram pannbenet för att motivera mig att komma iväg. Pannbenet och pannlampan.

 

Först sprang jag med en vanlig ficklampa i handen. Enkelt, smidigt, men träligt att hålla i, och ganska stimmig ljusbild på marken. Fast oslagbart flexibelt och faktiskt ett bra komplement till en pannlampa när man löper – både som backup om batterierna surnar, och som ”3D-justering” av marken framför.

För pannlampor har annars förmågan att televisera sikten,

med lätt tunnelseende i 2D som följd, så att man inte riktigt uppfattar om en ojämnhet i marken är 30 eller 3 centimeter djup. Och det perifera seendet utanför ljuskonen blir ungefär noll. En pannlampa kompletterat med ficklampa i handen är alltså inte så dumt.

I takt med att jag började springa längre och längre, och både på landsväg och i terräng, blev det nödvändigt att uppgradera till en pannlampa.

Jag letade efter följande:

  • Bra batteritid, för natten är lång
  • Vattentät, åtminstone för regnskurar och fukt
  • Lätt vikt, så nacken inte tar stryk, och packningen blir minimal
  • Sitta bra på huvudet, så den inte faller av vid tekniska passager
  • Tåla stryk, så den inte ger upp mitt i spenaten när jag råkar krocka med en gren
  • Smidig att packa; både i löparväst och vid transport

Till en början använde jag små plastiga Energizer-pannlampor, som man kan köpa för en spottstyver hos en lokal handlare. De är visserligen små och lätta, men funkar bara vid regn en kort stund. Batteritiden är klart bra, men det är för att de inte lyser särskilt starkt.

Alltså utökades kravlistan:

  • Minst 200 lumen, gärna mycket mer
  • Möjlighet att snabbt ställa om mellan ”ekonomi” och ”fett ös”-belysning

Det små plastlamporna är helt ok när man springer på exempelvis cykelbanor, breda skogsvägar och slikt. De funkar också bra som backupnödlampa i en löparrygga på grund av den låga vikten och storleken. Smidigt att kunna byta batteri med standard AAA som hittas i typ alla affärer, på landet och utomlands.

Men jag tar inte med en sån på en lång ultra där jag måste kunna lita på utrustningen, då riskerna är större.

Och den som tänker mest på mig och riskerna är min underbara fru, som köpte min först ”riktiga” pannlampa till mig i födelsedagspresent; en Petzl Nao (gen 2, för tre år sedan, inte sen den nyligen släppta gen 3).

Den hade allt jag behövde! Och mer därtill.

Men den var rätt dyr, och jag upptäckte snart att färgtonen var kallt vit, att ljuskäglans kon var skarp, allt för skarp, och den där smarta dynamiska anpassningen som lampan själv gjorde vid backkrön, när man tittar ner (t ex på en karta) och vid bländande ljus – den ställde till onödigt besvär.

Ljuset flimrade ofta när den ställde om titt som tätt, vilket förstås irriterade och tröttade ut. Den skarpa kanten och det starkt vita ljuset bidrog inte precis till stämningen, och det blir värre ju längre man kör. Försökte mig på diverse inställningar via det avancerade programmet man kan ladda ner, men det hjälpte föga. Helt enkelt obehaglig och oangenämt.

Det vita, starka ljuset uppskattade jag mer i jakt/avsöknings-situationer under begränsad tid (en timme eller så), men inte under långdistanslöpning som kan pågå flera timmar.

Insåg att jag behövde leta vidare:

  • Mjukare, mer diffus ljuskon
  • Stabilare ljuskon
  • Varmare/gulare färgton

Fick ett tips av min löparkompis Johan som var nöjd med en ArmyTek, och på den vägen blev det. Han hade en ännu äldre variant, men vid mitt köptillfälle förra året var den sprillans ny: ArmyTek Wizard Pro XHP50.

Användningsområde

Mina betraktelser och jämförelser utgår först och främst från ett (ultra)löparperspektiv, men jag använder också lamporna till annat: vid jakt, camping och andra friluftsaktiviter, och ibland när jag rotar i garaget eller vinden, eller svär förbannat när jag byter vinterdäck en kulen oktobernatt.

Vikt och fördelning

Petzl Nao har batterier vid nacke och lampan på pannan (ehm, uppenbarligen).
Det finns också ett onödigt dyrt tillbehör, som jag naturligtvis köpt, så man kan sätta in en förlängningssladd och lägga batteridelen långt ner i en ryggsäck. Det funkar, men det är tveksamt om det hjälper mer än vid riktigt långa sessioner på en bit över 4-5 timmar. Tanken är dels att flytta vikten längre ner, dels att hålla batteriet varmare, så att det håller bättre över en kall vinternatt.

WizardPro har allt på pannan: batteri och lampa. Lampan är mindre än Nao;en och väger något mindre, så det märks inte på nacken. Tyvärr har jag inte testat längre än 4 timmarspass, men jag gissar att det kan bli skönt att avlasta nacken ju längre tiden går. (Uppdatering: Jag har numera haft nöjet att ha på den under en 24-timmarsmarsch i november, med mörker under 14 av dessa. Funkade utan problem .)

Fäste (justering mot skalle) är lika viktigt som själva viktfördelningen. Här känns Nao:en mer stabil, med sina snabbjusterande snörfäste.

Huvudfäste

Nao har klart enklast fäste att anpassa till olika huvuden och storlekar på mössor. En snabbstropp fixar inställningen på sekunder, och sitter väldigt stabilt. Gedigen design.

WizardPron har mångsidighet. Den går lätt att föra över till andra typer av fästen, sätta fast på en väst, sätta på en bil med magnetfästet och liknande, men när den ska på huvudet har den en klumpigare anordning som funkar bäst om man ställer in den en gång och sedan låter den vara där. Nu känns det sladdrigare, och mycket mer komplicerat att justera om, exempelvis om man byter om från tunn keps till varm mössa, till barhuvad eller kapuschong.

Ljusstyrka (en rant om Lumeninflation)

Här vinner WizardPro, den har fler lumen än Nao, punkt. Men det ska inte heller överdrivas. Vid kortare och mer intensiv användning, tänk eftersök på jakt eller en allt för sen tältuppsättning på en öde camping, då är det bara att fläska på med ljus och få jobbet gjort. Men när man ska vara igång timtals behöver man hushålla med energin för att då batterierna att räcka. Då spelar det större roll hur smidigt det är att växla till mer ekonomiska ljudlägen, och kunna påverka dessa.

Medan Petzl Nao har till synes oändliga varianter att ställa in med en slider (nuförtiden med via en app) kommer ArmyTek med ett gäng ”mekaniska” förval som inte går att påverka. Men dessa förval är faktiskt inte så tokiga, de duger utmärkt. Ju färre komplikationer och val man har att göra under en mörk och trött natt, desto bättre.

Får intrycket av att det råder Lumeninflation för fick- & pannlampor, likt Megapixelkriget som rådde ett tag för digitalkameror, eller antal MHz/Gigahertz som skulle knös in på en datorprocessor.

Mest Lumen vinner – inte. Precis som att optiken faktiskt spelar en viktig och avgörande roll för en kamera, och busshastighet och minne på en dator. Men visst spelar Lumen till! Ursäkta den usla ordvitsen men det är bokstavligen som natt och dag när man jämför en enkel lågprislampa med en högoktanig ljussabel.

Tålighet/robusthet

Båda pannlamporna är robusta, men WizardPro upplever jag som snäppet bättre, då Nao fortfarande har plastkåpa.

Hantering och förvaring

WizardPro har mindre att hålla resa på, och bra en tunnare sladd – laddsladden. Nao – med sladdförlängningen till batteriet – bildar en otympligare klump. Annars inget speciellt att anmärka.

Laddning

Den magnetiska kopplingen på ArmyTeks laddsladd är smidig i teorin. och lyser oerhört tydligt rött för laddning och grönt när det är klart, men det tar ganska lång tid att ladda från tomt till fullt. Och jag får känsla att det glappar, trots att magneten känns stabil – för det är inga problem att låta lampan hänga uppochner i sladden. Ibland lyser den grönt, jag pillar lätt och det slår över till grönt, och vice versa. Svårt att lita på, jämfört med Nao där USB-kontakten är svår att misslyckas ladda med. (Uppdatering: Numera finns 18650-batterier med micro-USB-port rakt in, utan att behöva passera en laddstation! Därmed behövs inte en specialsladd för laddning till ArmyTek:en.)

Och jag saknar möjlighet att ladda ArmyTek:en under användning, med en batteriladdare/powerbank.

Det går inte med Nao:en heller, men laddningen är alltså enklare och mer robust.

I Nao kan man pilla i två AAA-batterier som fulbackup. Det går inte med ArmyTek, men observera att ljuset i Nao blir minimalt, cirka 15-20 Lumen, så det är inget mer än för en nödsituation, och att gå sakta – inget för tävling med andra ord.

Så om det behövs tas med extrabatterier är ett standard 18650-batteri, som sitter i ArmyTek:en, betydligt mer kraftfullt och användbart än AA/AAA. Fördelen med A-typen är förstås att de är mycket enklare att få tag i bensimackar, affärer världen över. Petzl har valt att sätta i ett proprietärt 18650-batteri, det går alltså inte att bara tjonga i ett eget 18650 utan att hacka loss rejält utanför garantibeviset först.

Ljusupplevelse

Det är som natt och dag. WizardPro finns i både vitt och gult (varmvitt) ljus,  fast för löpningen är den varma i mitt tycke oslagbart. Såklart funkar det att löpa med kallt vitt ljus, men jag väljer den varma om jag kan.

Flimmer klarar man sig inte helt ifrån när man springer, kroppen studsar ju fram. Fast även om fästet sitter stabilt med Nao är dess ”dynamiska” ljusfunktioner mer till nackdel än fördel.

Pris

Utan tvekan får man mest pang för pengarna med en ArmyTek WizardPro. Petzl Nao är dyrare.

Slutord

ArmyTek Wizard Pro har funnits ungefär lika länge på
marknaden som Nao:en, och det har kommit uppdateringar från båda tillverkare sedan jag skaffade dessa modeller, men jag har lärt
mig lite längs resans gång och kommer vara än mer kräsen nästa gång jag skaffar ny pannlampa.

Båda är bra lampor, inget snack, men de har olika styrkor och svagheter.

På mindre tekniska men långa ultralöp väljer jag tveklöst WizardPro först. Så även till vardags och mängdträningen på vanliga lång- och distanslöp; längs landsvägar, längs vandringsleder med tät skog runtom. Det blir mest komfortabelt utan flimmer.

På rutter med väldigt teknisk terräng blir det Nao, mest för att jag litar mer på hur den sitter fast, och jag kan fortfarande lita på att den tål väder och allt annat jag satt upp som kriterier; batteritid, robust laddning med mera – utom just komforten med varmt, diffust, och stabilt ljus.

Hade ArmyTek WizardPro haft ett bättre fäste för skallen skulle den fått följa med tio gånger av tio.

Det jag saknar från båda lamporna är möjlighet till ett mörkerlyse, som på de gamla militärficklamporna, med rött eller grönt filter. *Flashback till lumpen, marsch under mörk vinternatt på skogsväg*. Den varmare tonen på WizardPro är åtminstone ett steg i den riktningen.

En annan detalj jag saknar är en liten röd diod, inte för irriterande stark, som sitter baktill på pannbandet. Livet på landsvägar, cykelvägar och andra trafikerade avsnitt blir lite säkrare. Och även för traillöpare i grupp på mörkerlöp, vid eftersök med mera.

UPPDATERING 2018

Petzl Nao+ och senare finns numera med röd LED-lampa baktill. Det finns lopp som har rött baklyse som krav, även om man förstås kan lösa det på andra sätt, t ex väldigt billiga smålampor eller baklysen.

Vad gäller USB-laddning finns det numera även 18650-batterier med micro-USB port som gör att man kan ladda från exempelvis powerbank rakt in i batteriet. Finns exempelvis hos Clarusbelysning.se.