RR Österlen Spring Trail 10K 2017

För tredje året i rad begav jag mig till Österlen för att möta våren med ett riktigt traillopp. Som traditionen sig bör gick det åt skogen igen, bokstavligt och bildligt.

Första gången, när Spring Trail Österlen hette Ekotrail Österlen och hade premiär som lopp, hade jag och min vän Johan anmält oss till halvmaran längs Verkeån. Johan fick problem med skenande puls så vi stannade av. Jag hade ingen tid, distans eller pallplats att slå, inget att springa för mer än upplevelsen, så jag höll mig hellre till att komma runt och i mål med honom än att dra ifrån. Det kändes stort att få se någon som kämpat väldigt hårt komma över mållinjen, men såklart trist att vi inte fick ut allt på ett race som vi förberett oss på.

Andra upplagan, förra året, skulle jag springa den nya sträckan Lill-ultra 47K, men det blev inte heller som tänkt. Smärtan av Plantar Fasciit satte stopp för alla ambitioner att springa, fast istället för att bryta ihop anmälde jag mig som funktionär.

Det blev en fantastisk dag, trots att mina aspirationer till att vinna #Skäggathlon gick i stöpet! Fick hejat på Johan som tog revansch med Spring Trail genom att ta sig runt Lill-ultran med besked. Och jag träffade nya och gamla bekantskaper och fick uppleva loppet på ett helt annat sätt än som deltagare. Rekommenderas varmt: anmäl dig oftare som funktionär!

‪Så till årets lopp. ‬

‪Vi hade velat fram och tillbaka om påsken därhemma, kanske skulle vi åka iväg på resa. Och Johan var sådär sugen. Plötsligt tog startplatserna slut. Själv tänkte jag ställa upp som funktionär igen. Men det gick inte som någon av oss tänkt. 

Foto: Jenny @jennysperspektiv

På systerloppet Winter Cross Run i februari vann jag en startplats till nya sträckningen 10K, så då‬ ‪fick jag blodad tand. Och för att göra en lång historia lite kortare halkade Johan in på ett bananskal till halvmaran. Alla vägar bär tydligen till Österlen på påsken.‬

‪Men på vägen hade jag råkat på en förkylning. ‬

Så sent som dagen innan loppet körde jag en kort provtryckning och kände mig inte het alls. Hosta, halsont och lätt huvudvärk. Inte så miserabelt som det kanske låter, men tillräckligt för att jag tänkt hoppa in som bara funktionär igen, ifall de behövde extrahjälp.‬
‪Men på morgonen kändes det lite bättre.

Jag kastade på mig kläder och tog med racekitet, för ”man vet ju aldrig”. Väl i bilen tillsammans med Johan, hans fru Anna (som sprang halvmaran), och hennes pappa (som sprang 10K), blev det helt plötsligt självklart att jag skulle springa, om än lite lugnare.‬

‪Men lugnt funkar inte. Ett race är ett race, hur mycket man än inbillar sig att man ska ”ta det lugnt, som ett bra träningspass” eller så. Adrenalin pumpas upp. Förväntningar byggs upp.‬

‪Johan och hans Anna startade halvtimmen innan mig och Annas far Sven. Massor med folk!‬
‪Under bilfärden mot Christinehof spekulerade vi hur många av de drygt 1400 anmälda (fullbelagt!) som faktiskt skulle dyka upp när vädret var det sämsta på länge: cirka +2C, snöblandat regn. Det kan ha varit en och annan som skippade en aprildag i lera och motlut (men varför? trail blir så mycket bättre med lerpölar!), fast det visade sig inte vara överdrivet många. 

Kanske för att många just gillar trail, gillar loppet & dess mysiga profil, och kanske för att de passat på att boka in något annat på Österlen under påsken: konstrunda, gourmetupplevelse, träffa släkt och vänner. Så de var ändå där, och kunde lika gärna köra på! ‬
‪Det drog ihop sig till start på 10K. Många kurade in i det sista. Jag och Annas far Sven hade tagit en stärkande kopp varm kaffe i ett av de få öppna tälten. Vi gick fram till fållan med dryga tre minuter kvar. Det var kanske 20 personer där, så inte så många. ‬

‪Jag hoppade lite på stället och gjorde åkerbrasa för att hålla värmen, vände på huvudet och Badaboom! Massor med människor bakom oss, drygt 450 totalt enligt officiella tidtagaren Sportstimer.dk! När väl alla började ta de sista stegen upp mot startlinjen lät jag många gå förbi, jag hade fortfarande intalat mig att ta det lugnt.‬

Foto: Jenny @jennysperspektic

Starten gick, lyckades hitta linje utan att känna mig trängd eller frustrerad. Men tempot var lite för högt, eller var det? Sneglade på klockan efter en kilometer, och andningen kändes märkligt och misstänkt lugn i förhållande till farten. Jag började slå av på tempot något, utan att för den skull tappa nämnvärt i placeringar.‬

‪10K-banan skulle egentligen göra en utstickare (mot Verkeån, tror jag), men på grund av regnet ville arrangörerna inte slita på stigarna i naturskyddsområdet, så det blev två varv inne på Christinehofs domäner istället, delvis genom Ekoparken. Ett klokt beslut, för det märktes hur snabbt det blev kletigt redan inne på de preparerade skogsvägarna, och den stackars gräsplätten utanför slottet såg ut som en grisspilta.‬
‪Varvbanan var platt, min Garmin visade till slut 99 höjdmeter totalt, men den är inte så pålitlig. Kändes dock som det kunde stämma. Det var relativt lättsprunget, både att hitta och underlaget längs grusväg, lite stig och skogsväg. På två ställen kände jag mig nödgad att bli ’teknisk’ i löpsteget; dels vid en liten nedförsbacke mot slutet utan fäste, där det vände tvärt, dels vid en överfart på en damm som precis låg under vatten, med stenar. Det är trots allt ett traillopp så naturligtvis ska det finnas några utmaningar.‬
‪Den mjuka, svampiga leran och lerpölarna, samt trapporna vid slottet var också kämpiga, men det var bara att kliva på, ett kul inslag!

Foto: Jenny @jennysperspektiv

Strax in på varv två, vid cirka 6 kilometer insåg jag att jag borde tagit det ännu lugnare. Förkylningen gjorde sig påmind. Hostade då och då, men behöll farten någorlunda. Steg för steg närmade jag mig en tjej som jag kände igen; kunde det vara Berta som jag träffade på Winter Cross Run, en katalansk tjej som pluggar i Lund? ‬

‪Jag sa hej och frågade på katalanska om det verkligen var hon, men nada – inget svar. ‬

‪Vi två höll ganska jämt tempo. Det tog en stund innan jag kom förbi, och först då såg jag att det verkligen var hon. Hörde någon vid sidan av banan nämna att det var första eller andra tjejen, så jag försökte peppa och dra lite lagom. Hennes fart sjönk snabbare än min så hon var troligen i en svacka. Inte för att jag kunde dra mycket mer än jag gjorde, men jag ville verkligen inte sinka henne – ni vet en sån där rygg som gradvis går långsammare och långsammare innan man för sent inser att man tappar gentemot nästa rygg. Vände mig om då och då och kollade så avståndet inte blev för stort, ropade, ”¡Venga!” och ”¡Vamonos!” ett par gånger, med förhoppning om att hon skulle haka på och ge sig fan på att inte släppa min rygg, och kanske gå om på spurten. Det var skönt att inte behöva känna pressen att dra på för hårt, och ändå klara att höra henne och andra medlöpare flåsa i nacken utan att få panik.‬

‪Efteråt tackade hon mig för peppen. Eftersom hon inte svarade på tilltal när vi sprang trodde jag hon hade uppfattat mig som störig, men då berättade hon att hon helt enkelt var för trött för att säga något. Berta är ung och har massor av potential att bli så mycket bättre än hon redan är. Jag har passerat det stadiet, och hoppas få draghjälp av henne vid nästa tillfälle istället. ‬
‪Skönt att gå i mål. Fick den fina hemsnickrade trämedaljen och ett tygmärke. Jag käkade ett äpple, bytte om till torra kläder i stallet och började fotografera andra som kom i mål.‬

‪Inte så långt senare dök vinnaren i Lill-ultran upp: franske elitlöparen Julien Jorro (Team Garmin). Hann bara fota lite precis vid målgången, men han verkade vara en trevlig snubbe – som gjorde en otroligt bra tid trots väder och underlag. Banrekord, minsann?!‬

‪Det här med namnet på detta arrangemang, börjar det inte bli för diffust?‬

‪Det startade som Ekotrail, men tydligen hade någon paxat trademark på det (Ecotrail?). Som ny, oberoende och liten organisatör fick grundaren Gael byta namn på loppet, antagligen för att undgå risken för dryg rättsprocess.‬


‪Men även om loppet redan efter tre år etablerat sig som ett av Sveriges bästa och bland de större, och att det från denna upplaga också har en skön grafisk profil, så tycker jag inte det hittat sitt namn.‬

Spring Trail Österlen. Österlen Spring Trail? På webben går adressen till osterlentrail.se och @osterlentrail på Instagram. Många kallar det fortfarande Ekotrail, och den nya 10K-sträckningen kallas Ekopark Trail. På finisher-tygmärkena för 21K stod det Verkeån Trail. ‬

‪Jag slänger in min röst för Österlen Trail, kort och koncist, och det går i ens med etablerade adresser på sociala medier. Det går sen att kombinera med nya begrepp som Ekopark, Lill-ultra, Verkeån och så vidare.‬ 

‪Oavsett namnet tycker jag det är fantastiskt vad arrangör Gael Joly har skapat. Familjär stämning, kul banor, sköna funktionärer, ett fint arrangemang. Han är dessutom inte helt nöjd, vill utveckla detta än mer! ‬
‪Jag har inte möjlighet att deltaga i alla kringaktiviteter som erbjuds:, föreläsningar, löpclinic/läger, hike- och promenaden, bio med löpartema med mera, men jag hoppas och tror att det blir mer av en stor trailhelg för hela familjen kring detta. Hittills har jag bara åkt dit själv (ehm, med Johan och delar av hans familj). 

– Om vädret varit bättre, och vi planerat mer hemma, då hade säkert min fru och barn hängt med också. Hade önskat lite mer aktivitet kring slottet för barn och anhöriga, särskilt då en eller båda föräldrar är ute flera timmar på spåren.‬

‪Själv hoppas jag på en Stor-ultra som nytillskott till nästa upplaga! Lill-ultra är fint, men Österlen har ännu mer upplevelser och vackra vyer att erbjuda.

‪Passar på att beställa sol och 10-15 grader också, det vore fantastiskt att få se mer knoppar brista längs de vackra stigarna. Påsken är ett udda, men kanske inte helt fel tillfälle trots allt? ‬

‪Jag summerar dagen i ett stort leende. 

Foto: Jenny @jennysperspektiv

‬‪

Data

  • ‪Antal mygg: 0‬
  • ‪Antal kilometer: 10+‬
  • ‪Tid, netto: 47:40 (officiellt)‬
  • ‪Skor: Inov-8 Trail Talon 250, funkade mycket bra.‬
  • ‪Länk till resultat: Sportstimer.dk
  • ‪Antal pölar längs banan: 3457 (räknar inte med passagen över dammen)‬
  • ‪Antal pölar jag sprang igenom: 3012‬
  • ‪Centimeter snö: 1.2, men det smälte snabbt.‬
  • ‪Antal gånger jag ramlade: 0‬
  • ‪Antal kor i Ekoparken: 0‬
  • ‪Antal trappsteg bakom slottet: 42 (gissning!)‬