RR Sandsjöbacka Trail 22K Vinter 2016

Så här glad när vi kom i mål. Kul runda, och fadäsen att jag glömde ta med byxor, tröja och mössa kan vi glömma nu.

Bra med lopp tidigt på året, det fick igång motivationen under surmulna novemberkvällar. Det var inte sträckan som utmanade, det var för mig ovana höjdmeter, temperatur och underlag.

Backarna var dock lite av en besvikelse, jag hade tagit med stavarna för att hårdköra i vad som på höjdkurvan såg ut som härliga stigningar – men icke. På en backe kändes stavarna rätt, på några gav de måhända lite extra stabilitet, men det fanns ingen bra anledning att ta med stavarna bara – på det här loppet. Dagen efter hade jag lätt träningsvärk, så något hände, men inte alls vag jag förväntat mig.

 

Inte så backigt som det ger sken av?

 

Mot Göteborg!

Väderleksrapporterna hade jag och min vän Anders följt med spänning, prognoserna pendlade mellan -18 och -7 Celsius, och slutade på -9 denna lördagmorgon. Skönt att det inte blev tvåsiffriga minusgrader, som under söndagens åttamilare där det var förbi -16!

De nya kläderna – som inhandlats hastigt under fredagseftermiddagen – visade sig fungera perfekt, inget skav och lagom värme. Hade alltså glömt byxor, underställ, mössa och jacka hemma på torkstället. Någon tusenlapp senare slapp jag åka dryga fem timmar på vintervägar för att åtgärda mitt hjärnsläpp.

All annan utrustning och klädsel var dock med. Särskilt nöjd var jag med ullbalaklavan, som satt på hela färden. Den stora vindjackan tog jag av efter dryga tjugo minuter, strax efter fingrarna börjat tina upp. Det som däremot inte kändes bra var de iskruvade BestGrip-dobbarna i Inov-8 TerraClaw 250. Första gången jag testade och resultatet blev ytterst tveksamt, med facit i hand rent av katastrofalt för mig.

Kände av dobbarna, särskilt under vänster stortåkudde, lyckligtvis tillräckligt kort sträcka för att det skulle stanna vid störigt inslag. Får se över det här till nästa gång, tyckte inte det var lätt att skruva i på rätt ställen, och kanske är dessa skor olämpligare än många andra.

[ Uppdatering: Det är högst sannolikt att dessa skruvdobb i dessa skor är en riktigt usel kombo för mig, och att det triggade den plantar fasciit som jag sedan drogs med i dryga 4 månader! ]

 

Mål!

Den enda kontrollen på denna 22K var överfull med folk, det kändes lite stressande och ogemytligt att inte kunna ta del av utbudet. Vid målgången bildades det onödigt långa köer vid soppan som delades ut. Jag var kanske lite för kall och trött och hungrig för att uppmärksamma var prisutdelningen var, listan på resultat och lotteri samt massagen?

Men stämningen var god och jag gillade bansträckningen, trots min backsvikelse. Den största behållningen var förstås att få hålla sällskap med vännen Anders, och att han tog sig genom banan utan problem. Han hade kämpat med rehab ett drygt halvår med minimalt med löpning, nu fick han kvitto på att det var grönt för större utmaningar. ¡Enhorabuena amigo!

Sandsjöbacka Trail har ett syskonlopp som är en höstversion, och jag får villigt erkänna mig sugen på att återkomma, till den eller någon av de andra loppen på nästa års vinterupplaga.